Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son, såg när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda.
Hör, himmel, och lyssna, jord!
Herren talar.
Barn har jag fostrat och vårdat,
men nu har de brutit med mig.
Oxen känner sin husbonde
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inte sin herre,
mitt folk har inget förstånd.
Ve detta syndiga folk,
tyngt av skuld,
detta onda släkte, dessa vanartade barn.
De har övergivit Herren,
visat förakt för Israels Helige
och vänt honom ryggen.
Har ni inte fått nog med slag
eftersom ni fortsätter att trotsa?
Huvudet är sönderslaget,
hjärtat sönderkrossat.
Från huvud till fot finns inget helt —
bulor, skråmor, öppna sår,
inte urkramade, inte förbundna,
inte baddade med olja.
Ert land är förött, era städer brända.
Era åkrars gröda ser ni främlingar äta.
En förödelse är det, som när Sodom lades öde.
Bara Sion är kvar
som en hydda i vingården,
ett vaktskjul på gurkfältet
— en beskyddad stad.
Om inte Herren Sebaot
lämnat en spillra av oss,
då vore vi som Sodom,
Gomorra skulle vi likna.