Hosea 2:2-23

Gå till rätta med er mor, gå till rätta — hon är inte min hustru och jag är inte hennes man — så att hon tar bort det horiska i sitt ansikte och det otuktiga mellan sina bröst. Annars skall jag klä av henne och låta henne stå naken som den dag hon föddes. Jag skall göra henne till en ödemark, låta henne förtorka som en öken och lämna henne att dö av törst. Hennes barn skall jag inte visa förbarmande, eftersom de är horungar. Deras mor var en hora, hon som födde dem handlade skamlöst. Hon tänkte: »Jag vill följa mina älskare, som ger mig mitt bröd och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och mitt vin.« Därför skall jag spärra hennes väg med törnen och resa en mur för henne, så att hon inte hittar sina stigar. Hon springer efter sina älskare men hinner inte ifatt dem, söker dem men finner dem inte. Då skall hon tänka: »Jag återvänder till min förste man, jag hade det bättre då än nu.« Hon förstår inte att det var jag som gav henne säden och vinet och oljan. Jag skänkte henne det myckna silvret och guldet som de använt till Baal. Därför skall jag ta tillbaka min säd när den har mognat och mitt vin när skördetiden är inne, jag skall rycka undan min ull och mitt lin, som hon skyler sin nakenhet med. Ja, jag skall blotta hennes blygd i älskarnas åsyn, och ingen kan rädda henne undan mig. Jag skall göra slut på all hennes glädje, hennes högtider, nymånadsdagar och sabbater, alla hennes fester. Jag skall skövla hennes vinstockar och fikonträd, som hon tror är den lön hon har fått av sina älskare, jag skall förvandla dem till snårskog, de vilda djuren skall äta dem. Jag skall straffa henne för dagarna då hon tände offereld åt baalsgudarna, prydde sig med ringar och smycken och följde sina älskare. Mig glömde hon, säger Herren. Därför skall jag locka ut henne i öknen och söka vinna hennes hjärta. Där lovar jag att återge henne vingårdarna, jag gör Akors dal till en hoppets port. Där skall hon svara mig som i sin ungdom, som när hon drog ut ur Egypten. Den dagen, säger Herren, skall du kalla mig »min man« och inte längre »min Baal«. Jag skall se till att baalsgudarna inte nämns, att hon inte mer tar deras namn i sin mun. För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund med de vilda djuren, med himlens fåglar och markens kräldjur, och båge och svärd och krig skall jag utplåna i landet, så att de får bo i trygghet. Jag skall äkta dig för evigt, jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och förbarmande. Jag skall äkta dig i trofasthet, och du skall lära känna Herren. Den dagen skall jag svara, säger Herren, jag skall svara himlen, och himlen skall svara jorden, och jorden skall svara säden och vinet och oljan, och de skall svara Jisreel. Jag skall plantera henne åt mig i landet och förbarma mig över Lo Ruchama och säga till Lo Ammi: »Du är mitt folk«, och han skall svara: »Min Gud.«