Apostlagärningarna 8:1-25

Också Saul tyckte det var riktigt att han dödades. Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien. Några fromma män begravde Stefanos och höll stor dödsklagan över honom. Men Saul for hårt fram mot församlingen. Han trängde in i hus efter hus, släpade bort män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse. De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. Det blev stor glädje i den staden. Men där fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och som hade fått folket i Samarien att häpna. Han gav sig ut för att vara något stort och fick alla med sig, hög som låg, och de sade: »Han är Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.« De slöt upp kring honom därför att han länge hade hänfört dem med sina trollkonster. Men när de hade börjat tro på Filippos och hans budskap om Guds rike och Jesu Kristi namn lät de döpa sig, både män och kvinnor. Simon kom själv till tro. Han blev döpt och vek sedan inte från Filippos sida, och han häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde. Då apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord sände de dit Petrus och Johannes, som reste ner och bad för de troende att de skulle få helig ande. Ty ännu hade Anden inte kommit över någon av dem, de var bara döpta i herren Jesu namn. Men nu lade apostlarna sina händer på dem, och de fick helig ande. När Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden förmedlades erbjöd han dem pengar och sade: »Ge denna makt åt mig också, så att den jag lägger mina händer på får helig ande.« Men Petrus svarade: »Förbannelse över dig och dina pengar, om du tror att du kan köpa Guds gåva. Du har ingen rätt till det vi förkunnar, ty ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. Omvänd dig från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt uppsåt. För jag ser att du sprider bitter galla och snärjer med orättfärdighet.« Simon svarade: »Be för mig till Herren, så att inget av det som ni har sagt drabbar mig.« Sedan apostlarna hade vittnat och förkunnat ordet om Herren vände de tillbaka till Jerusalem och lät under vägen många samariska byar höra evangeliet.