Första Kungaboken 18:30-46

Elia kallade nu till sig folket, och de samlades omkring honom. Då satte han åter i stånd Herrens altare, som hade rivits ner. Han tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, Jakob till vilken Herren sade: »Ditt namn skall vara Israel.« Av stenarna byggde Elia ett altare åt Herren, och runt omkring altaret lät han gräva ett dike, djupt och brett som ett stort sädesmått. Han staplade veden, styckade tjuren och lade den ovanpå veden. Därefter sade han: »Fyll fyra krukor med vatten och häll över offret och över veden.« Sedan sade han: »En gång till!« och därpå: »Ännu en gång!« och de gjorde som han sade. Vattnet rann ner runt om altaret, och även diket fyllde han med vatten. När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: »Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.« Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket. Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: »Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.« Men Elia sade: »Grip Baals profeter, låt ingen enda komma undan!« När profeterna hade gripits lät Elia föra dem ner till Kishonbäcken och avliva dem där. Därefter sade Elia till Achav: »Gå dit upp, ät och drick, jag hör regnet komma.« Achav gick upp för att äta och dricka, och Elia gick upp på toppen av Karmel och kröp ihop på marken med ansiktet mellan knäna. Sedan sade han till sin tjänare: »Gå upp och se ut mot havet!« Tjänaren gick upp och spejade. »Det syns ingenting«, sade han. Sju gånger befallde Elia honom att gå tillbaka upp. Den sjunde gången sade han: »Jag ser ett moln, inte större än en hand, stiga upp ur havet.« Elia sade till honom: »Gå och säg till Achav att han spänner för och åker ner innan regnet hindrar honom.« Under tiden hade himlen täckts av mörka moln, det blåste upp och ett skyfall bröt ut. Då steg Achav upp i vagnen och for i väg mot Jisreel. Men Herrens kraft fyllde Elia: han fäste upp sina kläder och sprang före Achav hela vägen fram till Jisreel.