Romarbrevet 4:1-15

Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet? Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av. Dock inte inför Gud. För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud [på Guds löften], och det räknades honom till rättfärdighet. [1 Mos 15:6] [Låt oss ta ett exempel.] Den som arbetar (gör gärningar), får han lön som en fri gåva [eller som betalning för sitt arbete]? Det är ju inte nåd (en fri gåva) utan som förtjänst [på grund av gärningarna]. Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige (gudlöse) rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet. Därför uttalar också David sin välsignelse (saligprisning) över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga (lyckliga, välsignade) är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig (lycklig, välsignad) är den, som Herren inte tillräknar synd. [Ps 32:1-2] [Ordet ”ogudaktig” i vers 5 var inte det ord man vanligtvis förknippade med David, men det är just det som Paulus gör här. David, judarnas hyllade kung, som levde efter att lagen var given, begick många av de synder som Paulus listar i Romarbrevets första kapitel, bl.a. mord och äktenskapsbrott, se Rom 1:28-322 Sam 11-12.] Gäller den ”saligprisningen” [som David skrev om] bara de omskurna [judarna] eller även de oomskurna [hedningarna]? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet. När fick han den tillräknad? Var det innan eller efter han blev omskuren? Det var inte efter, utan innan han blev omskuren. [Enligt judisk uppskattning gick det närmare trettio år från det att Abraham blev rättfärdiggjord inför Gud, se 1 Mos 15:6, tills han blev omskuren, se 1 Mos 17:23-27.] Han fick omskärelsens tecken som bekräftelse på trons rättfärdighet, och den hade han redan som oomskuren. Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. Han skulle också bli far till de omskurna, de som inte bara tillhör de omskurna utan också marscherar (följer; vandrar i linje) på trons väg – en tro som vår far Abraham hade redan som oomskuren. [Det är skillnad mellan att vara Abrahams avkomma och Abrahams barn, se Joh 8:37-39. Den fysiska omskärelsen är inte det som avgör om någon är Abrahams barn.] Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen [känd] lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.