Psaltaren 18:46-49

främlingar tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop), och kom darrande fram ur sina fästen. [Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2-7.] Herren (Jahveh) lever! Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast), upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:] Gud (El) [den sanne Guden], han som ger mig fullständig hämnd [plural], och talar till [kuvar] folk under mig [de som är besegrade], den som befriar mig från mina fiender, den som lyfter upp (upphöjer) mig över dem som reser sig mot mig, den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).