Matteus 20:1-12

”Himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård. Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen – gr. agora). Han sa till dem: ’Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.’ Så de gick dit. Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen. Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sa han till dem: ’Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?’ De svarade honom: ’Därför att ingen har anställt oss.’ Han sa till dem: ’Gå in till vingården ni också.’ När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sa vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön]. När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar. När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren, och sa: ’De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.’