GALATERBREVET 2
2
Paulus accepterad av de andra apostlarna
1Fjorton år senare for jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas. Jag tog även med mig Titus. 2Jag for dit på grund av en uppenbarelse. Och jag lade fram privat för de ansedda det evangelium jag förkunnar bland folkslagen. Jag ville inte löpa förgäves, eller ha löpt förgäves. 3Men inte ens min följeslagare Titus, fastän han är grek, blev tvungen att låta omskära sig. 4Men det ville annars falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus för att göra oss till slavar. 5Men inte för ett ögonblick gav vi efter och böjde oss för dem. Detta för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6Och de ansedda - hur viktiga de var är för mig oväsentligt för Gud gör ingen skillnad på folk - de ansedda lade inget till mitt budskap. 7Tvärtom, de såg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till hednafolken liksom Petrus till judarna. 8För han som verkade genom Petrus i hans apostlatjänst bland judarna verkade också genom mig bland hednafolken. 9Och då Jakob och Kefas och Johannes, som ansågs vara pelarna, förstod vilken nåd jag hade fått, gav de mig och Barnabas ett handslag som tecken på samhörighet. Vi skulle gå till hednafolken och de till judarna. 10De begärde bara att vi skulle komma ihåg de fattiga, vilket jag också har bemödat mig om.
Paulus kritiserar Kefas
11Men när Kefas kom till Antiochia trädde jag öppet emot honom eftersom han hade dömt sig själv. 12För innan det kom några från Jakob brukade han äta tillsammans med hedningarna. Men när de kom drog han sig undan och höll sig borta, av rädsla för ʼde omskurna.ʼ 13Även de andra judarna hycklade som han, så att även Barnabas drogs in i deras hyckleri. 14Men när jag såg att de inte vandrade strikt i enlighet med evangeliets sanning sa jag till Kefas inför alla: ˮOm du som är jude lever på hedniskt sätt och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva som judar?ˮ
Rättfärdig genom tro
15Vi är judar av födseln och inte hedniska syndare. 16Men vi vet att en människa inte är rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har även vi satt vår tro till Kristus Jesus för att vi ska förklaras rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar, för genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig. 17Men om även vi genom att söka rättfärdighet i Kristus betraktas som syndare, är då Kristus en syndens tjänare? Absolut inte. 18För om jag åter bygger upp det jag rivit ner, då bevisar jag mig vara en överträdare. 19Jag har nämligen genom lagen dött från lagen för att leva för Gud. Jag har blivit korsfäst med Kristus, 20och nu lever inte längre jag utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp lever jag i tron på Guds Son, som älskade mig och utgav sig för mig. 21Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdighet kommer genom lagen, då dog Kristus förgäves.
Currently Selected:
GALATERBREVET 2: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn more about Svenskbibel