FEMTE MOSEBOKEN 2
2
Åren i öknen
1Sedan gick vi tillbaka in i öknen, i riktning mot Röda havet, så som Herren sagt till mig. Under många dagar gick vi runt Seirs bergsbygd. 2Då sa Herren till mig: 3”Länge nog har ni gått runt denna bergsbygd. Vänd nu mot norr! 4Och befall folket: Ni kommer att vandra genom området som tillhör era bröder, Esaus söner som bor i Seir. De är rädda för er, så var försiktiga. 5Ni ska inte utmana dem. För jag ska inte ge er ens en fotsbredd av deras land eftersom jag gett Seirs bergsbygd åt Esau till egendom. 6Ni ska köpa mat och vatten av dem för pengar, 7för Jahve din Gud har välsignat dig i allt du tagit dig för. Han vet vad du gått igenom under din vandring i denna stora öken. I fyrtio år har Jahve din Gud varit med dig och du har inte saknat något.”
8Så vi drog förbi våra bröder, Esaus söner, som bodde i Seir. Vi lämnade Arabahvägen, Elat och Esjon-Geber och drog iväg i riktning mot Moabs öken. 9Herren sa till mig: ”Ni ska varken ofreda eller utmana Moab till strid, för av deras land ger jag dig ingen egendom, eftersom jag redan gett Ar till Lots söner.”
10Förr bodde emiterna där, ett stort och talrikt folk, resliga som anakiterna. 11Liksom anakiterna räknas de för rafaiter, men moabiterna kallar dem emiter. 12I Seir bodde tidigare horiterna. Men Esaus söner fördrev och förgjorde dem och bosatte sig i deras land, så som Israel gjorde med landet som Herren gav dem som egendom.
13”Bryt nu upp och gå över bäcken Sered.” Och det gjorde vi. 14Det gick trettioåtta år från det att vi lämnade Kadesh-Barnea till dess att vi gick över bäcken Sered. Och då var hela den generationens soldater döda och borta ur lägret, så som Herren med ed förklarat för dem. 15Herrens hand var emot dem och han gick hårt åt dem i lägret tills alla dog.
16Då alla folkets soldater hade dött, 17sa Herren till mig: 18”Du ska i dag gå över Moabs gräns vid Ar 19och närmar dig då ammoniterna. Men du ska inte ofreda eller utmana dem till strid, för av ammoniternas land ger jag dig ingen egendom, eftersom jag redan gett det till Lots söner.”
20Också detta räknas till refaiternas land. De bodde där tidigare. Ammoniterna kallar dem samsummiter. 21De var ett folk som var stort och talrikt, resliga som anakiterna. Men Herren utplånade dem för ammoniterna, som fördrev dem och bosatte sig i deras land. 22Detsamma gjorde han för Esaus söner som bor i Seir, när han utplånade horiterna för dem. De fördrev dem och bosatte sig i deras land, där de bor än i dag. 23Likadant för aveerna som bodde i byar ända bort mot Gaza. Kaftoreerna, som kom från Kaftor, utplånade dem och bodde sedan i deras land.
24”Bryt upp och gå över floden Arnon. Lyssna, i din hand ger jag amoréen Sichon, kungen i Heshbon, och hans land. Erövra landet och gå i krig mot honom! 25Jag ska från i dag börja inge fasa och skräck för dig hos alla folk under himlen. De ska höra om dig och skälva av ångest för dig.”
Kung Sichon besegras
26Jag sände budbärare från Kedemots öken till Sichon, kungen i Heshbon, med denna fredshälsning: 27”Låt mig få passera ditt land. Jag ska hålla mig på vägen utan att vika av åt höger eller vänster. 28Mat och vatten kan du sälja till mig för silver. Låt mig bara passera genom till fots, 29så som Esaus söner som bor i Seir, och moabiterna i Ar, lät mig göra, så att jag kan gå över Jordanfloden in i landet som Jahve vår Gud ska ge oss.”
30Men Sichon, kungen i Heshbon, ville inte låta oss passera hans land. För Jahve din Gud hade förhärdat hans ande och gjort honom kaxig för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31Herren sa till mig: ”Lyssna, nu har jag börjat ge Sichon och hans land till dig. Börja erövra det, lägg hans land under dig!”
32Sichon och hela hans krigshär drog då ut för att kriga mot oss vid Jahas. 33Men Jahve vår Gud överlämnade honom till oss, och vi besegrade honom, hans söner och hela hans här. 34Vi intog vid den tiden alla hans städer och utplånade fullständigt alla män, kvinnor och barn i varje stad. Vi lät ingen överleva. 35Bara boskapen rövade vi med oss tillsammans med krigsbytet från städerna vi intog. 36Från Aroer vid floden Arnons strand, och från staden i dalen ända till Gilead fanns för oss ingen ointaglig stad. Jahve vår Gud gav allt till oss. 37Men ammoniternas land lät du vara, hela landsträckan längs Jabboks dalsänka och städerna i bergsbygden, alldeles som Jahve vår Gud hade befallt.
Currently Selected:
FEMTE MOSEBOKEN 2: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn more about Svenskbibel