Predikaren 2:2 - Jämför alla översättningar

Det är dåraktigt, sade jag om skrattet, och om glädjen: Vad tjänar den till?

Jag sade om skrattet: ”Det är dårskap”, och om glädjen: ”Vad tjänar den till?”

Jag sade om skrattet: "Det är dårskap", och om glädjen: "Vad tjänar den till?"

”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?”

Jag sa om skrattet: ”Det är dårskap”, och om glädjen (munterheten – hebr. simchah): ”Vad gör den för nytta (vad tjänar det till)?” [Ordet som här översätts dårskap, delar rot med ordet för lovprisning och halleluja. Det visar oss att skrattet kan vara både det bästa och det sämsta. Eftersom detta är i ett filosofiskt resonemang bör man förmoda att motivet till skratt och munterhet är avgörande för om det ska betraktas som dårskap eller lovprisning. Besvikelse: Skratt och glädje ger inte heller svaret på livets mening, när allt är över så har inget åstadkommits.]

Jag måste säga om löjet: »Det är dårskap»,  och om glädjen: »Vad gagnar den till?»

Jag sade till löjet: Du äst galet; och till glädjena: Hvad gör du?