Mavhesi emuBhaibheri Ane Mukurumbira kubva kuna FÖRSTA MOSEBOKEN 37

Pakurirana nevamwe

Josef hade en dröm. När han berättade den för sina bröder hatade de honom än mer.

Israel älskade Josef mer än sina andra söner, för han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en speciell dräkt åt Josef.

Hans bröder såg att deras far älskade honom mer än någon av dem. Så de hatade honom och förmådde inte tala vänligt med honom.

Josef hade ännu en dröm som han berättade för sina bröder. Han sa: ”Lyssna, jag har haft ännu en dröm. Se, solen, månen och elva stjärnor böjde sig för mig.”

Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far glömde inte vad Josef sagt.

Han sa: ”Låt mig få berätta om min dröm: Vi var på åkern och band kärvar. Då reste sig min kärve och stod upprätt. Och se, era kärvar ställde sig runt omkring och böjde sig för min kärve.”

Kom, vi dödar honom och kastar honom i en av brunnarna! Sedan säger vi att ett vilddjur åt upp honom. Så ska vi se vad det blir av hans drömmar!”

När de midjanitiska köpmännen kom drog bröderna upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo silvermynt till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.

De sa till varandra. ”Här kommer den där drömmaren.

Men de såg honom på avstånd. Och innan han kom fram började de planera att döda honom.

Och han fortsatte: ”Låt inte blod flyta! Kasta honom ner i brunnen här i ödemarken, men bär inte hand på honom!” Han ville rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.