Известные библейские стихи из Första Moseboken 37

Поделиться

En gång hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder blev deras hat ännu starkare.

Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, han hade ju fått honom på gamla dagar. Han hade låtit göra en fotsid dräkt åt honom.

Men när bröderna såg att deras far älskade Josef mer än alla sina andra söner greps de av hat och kunde inte tala vänligt med honom.

Sedan hade han en annan dröm som han berättade för sina bröder. »Jag har haft en dröm igen«, sade han. »Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.«

Bröderna retade sig på honom, men hans far kunde inte glömma vad han hade sagt.

»Hör vad jag har drömt«, sade han. »Vi var ute på åkern och band kärvar, och min kärve reste sig och stod upprätt och era kärvar ställde sig i en ring och bugade sig för min kärve.«

Kom så dödar vi honom! Vi kastar honom i en brunn och säger att han har blivit uppäten av ett vilddjur. Då får vi se vad det blir av hans drömmar!«

Några midjanitiska köpmän som kom förbi drog upp Josef ur brunnen. De sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten.

De sade till varandra: »Titta, där har vi vår drömmare!

Bröderna såg Josef på långt håll, och innan han kom fram till dem började de smida planer på att döda honom.

Och Ruben sade till dem: »Spill inget blod! Kasta honom i brunnen här ute i öknen, men skada honom inte!« Han ville nämligen rädda honom från de andra för att sedan kunna föra honom tillbaka till hans far.