Ordspråksboken 13
13
1En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff. 2Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet. 3Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse. 4Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog. 5Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder. 6Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd. 7Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom. 8Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff. 9De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna. 10Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk. 11Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort. 12Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ. 13Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid. 14Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro. 15Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt. 16En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap. 17Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt. 18Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma. 19När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse. 20Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko. 21Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet. 22Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga. 23Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt. 24Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid. 25Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
Currently Selected:
Ordspråksboken 13: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Ordspråksboken 13
13
1En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff. 2Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet. 3Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse. 4Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog. 5Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder. 6Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd. 7Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom. 8Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff. 9De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna. 10Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk. 11Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort. 12Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ. 13Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid. 14Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro. 15Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt. 16En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap. 17Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt. 18Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma. 19När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse. 20Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko. 21Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet. 22Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga. 23Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt. 24Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid. 25Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
Currently Selected:
:
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in