1
FÖRSTA SAMLINGEN (kap. 1–9)
Inledning
1Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels konung.
2De ger vishet och fostran,
så att man förstår de klokas ord
3och låter sig fostras till insikt,
till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
4De ger de oerfarna vett,
de unga kunskap och rådighet.
5Den vise hör dem och ökar sitt vetande,
de vägleder den kloke.
6De gör att man förstår tänkespråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.
7Gudsfruktan är kunskapens begynnelse,
dåren föraktar vishet och fostran.
Varning för onda människor
8Lyssna till din fars förmaningar, min son,
förkasta inte din mors undervisning.
9De är en skön krans för ditt huvud
och en kedja som pryder din hals.
10Min son, följ inte syndare
som lockar dig 11och säger:
»Kom, vi lägger oss i bakhåll och dödar,
vi skall roa oss med att lura på oskyldiga.
12Som dödsriket slukar vi dem levande,
som graven tar vi dem med hull och hår.
13Alla slags dyrbarheter kommer vi över,
vi skall fylla våra hus med byte.
14Du får vara med och dela,
vi har en gemensam penningpung.«
15Min son, slå inte följe med dem,
sätt aldrig din fot på deras väg.
16De skyndar till allt som är ont
och är snara att utgjuta blod.
17Fåglar är inte hjälpta av att se
när fångstnätet gillras,
18och dessa män ligger i bakhåll för sig själva,
det är sitt eget liv de lurar på.
19Så går det den som girigt roffar åt sig:
det kostar honom hans eget liv.
Visheten talar
20Visheten ropar högt på gatan,
på torget ljuder hennes röst.
21Mitt i larmet ropar hon,
i stadens portar tar hon till orda:
22Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?
23Vänd om och lyd mina tillrättavisningar!
Jag skall visa er min vilja
och låta er höra mina ord.
24Jag ropade och ni vägrade lyssna,
jag varnade och ni brydde er inte om det,
25ni trotsade alla mina råd
och ville inte veta av mina tillrättavisningar.
26Därför skall jag skratta när olyckan drabbar er,
jag skall hånle när det fasansfulla kommer,
27när det fasansfulla kommer över er som ett oväder
och olyckan som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
29De försmådde kunskap
och avvisade gudsfruktan,
30de ville inte veta av mina råd
utan föraktade mina tillrättavisningar.
31Därför får de äta sina gärningars frukt,
de skall mättas av sina onda planer.
32Ty avfallet kostar de okunniga livet,
och dårens sorglöshet blir hans död.
33Men den som lyssnar till mig bor trygg
och behöver inte frukta något ont.
Loading reference in secondary version...