Versions

Cancel
 
1
Företal
1Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, 2så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, 3och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, 4för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.
Löftet om Johannes döparens födelse
5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. 6De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. 8En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud 9var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. 10Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. 11Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. 13Men ängeln sade till honom: »Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, 16och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.«
18Sakarias sade till ängeln: »Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.« 19Ängeln svarade honom: »Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.«
21Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. 22När han kom ut kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum. 23När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. 24Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv: 25»Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.«
Budskapet till Maria om Jesu födelse
26-27I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. 28Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« 29Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. 30Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. 31Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, 33och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« 34Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« 35Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37Ty ingenting är omöjligt för Gud.« 38Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.
Marias besök hos Elisabet
39Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; 40hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. 41När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. 42Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 43Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 44När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. 45Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«
46Då sade Maria:
»Min själ prisar Herrens storhet,
47min ande jublar över Gud, min frälsare:
48han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
49stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
50och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
51Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
52Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
53Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
54-55Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.«
56Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.
Johannes döparens födelse
57Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. 58Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. 59På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.« 61De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.« 62Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. 63Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig. 64Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. 65Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. 66Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.
67Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:
68»Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
69Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
70så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
71frälsning från våra fiender och alla som hatar oss.
72Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
73den ed han svor vår fader Abraham:
74att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
75rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
76Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
77Så skall hans folk få veta att frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
78genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
79en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.«
80Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.