Job 9
9
Jobs svar på Bildads första tal
1Job sade:
2Jag vet förvisso hur det är:
En människa kan inte få rätt mot Gud.
3Om han behagar föra talan mot henne
kan hon inte svara ens en gång på tusen.
4Ingen, hur klok och stark han än var,
har oskadd kunnat trotsa honom,
5han som flyttar berg innan de vet vad som sker
och vräker dem över ända i sin vrede,
6han som skakar jorden så att den rubbas
och dess pelare svajar,
7han som kan förbjuda solen att gå upp
och kan låsa inne stjärnorna,
8han som ensam har spänt upp himlen
och betvingat Havet,
9han som har gjort Stora Björn och Orion,
Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.
10Han gör större ting än någon kan fatta,
fler under än någon kan räkna.
11Han kan korsa min väg utan att jag ser honom,
gå förbi mig utan att jag märker det.
12När han griper sitt byte, vem kan hindra honom,
vem kan säga: »Vad gör du?«
13Gud lägger inte band på sin vrede,
för honom hukar Rahavs anhang.
14Hur skulle då jag våga svara honom,
finna ord att bemöta honom med?
15Även om jag har rätt kan jag inte svara,
jag måste tigga min motpart om nåd.
16Även om han skulle svara när jag ropar
tror jag inte att han skulle lyssna på mig.
17Han krossar mig med sin storm
och ger mig utan orsak slag på slag.
18Han låter mig inte dra efter andan
men mättar mig med bitter plåga.
19Gäller det makt är han starkast,
gäller det rätt — vem ställer honom till svars?
20Även om jag har rätt dömer mig min egen mun,
är jag oskyldig fäller den mig.
21Jag är oskyldig!
Men mitt liv är meningslöst,
jag vill inte leva mer.
22Allt gör detsamma, därför säger jag:
Oskyldig och skyldig, han förgör dem båda.
23När olyckan plötsligt dödar
hånler han åt de oskyldigas undergång.
24Världen är utlämnad åt en brottsling,
han gör dess domare blinda.
Vem om inte han?
25Snabbare än löparen har mina dagar ilat,
de har flytt och såg ingen glädje.
26De for bort likt vassbåtar,
snabbt som örnen när den störtar mot bytet.
27Om jag tänkte: »Nu glömmer jag min sorg,
jag ändrar uppsyn och ser glad ut«,
28skulle jag ändå frukta allt jag måste lida.
Jag vet att du aldrig frikänner mig.
29När jag ändå förklaras skyldig,
vad tjänar det till att jag anstränger mig?
30Om jag också tvättar mig med snö,
skrubbar mina händer i lut,
31doppar du mig i dyn,
så att mina kläder vämjes vid mig.
32Inte kan en människa som jag svara honom,
så att vi båda kunde mötas i rätten.
33Om ändå en medlare fanns mellan oss,
som vi båda måste böja oss för!
34Om han ändå slutade slå mig,
så att skräcken för honom släppte,
35då skulle jag tala utan att frukta honom.
Nu kan jag det inte.
Currently Selected:
Job 9: B2000
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.