Psaltaren 142
142
Psalm 142
1En dikt av David när han var i grottan. En bön.
2Med hög röst ropar jag till Herren,
med hög röst bönfaller jag Herren.
3Jag utgjuter mina bekymmer för honom,
till honom bär jag fram min nöd.
4När modet sviker mig
vet du hur jag har det ställt.
På den väg jag vandrar
gillrar de fällor för mig.
5Jag ser mig omkring,
men ingen bryr sig om mig.
Ingenstans kan jag fly,
ingen vill veta av mig.
6Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7Lyssna till min klagan,
ty jag står utan hjälp.
Rädda mig från förföljarna,
ty de är starkare än jag.
8För mig ut ur mitt fängelse,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga samlas kring mig,
ty du är god mot mig.
Nke Ahọpụtara Ugbu A:
Psaltaren 142: B2000
Mee ka ọ bụrụ isi
Mapịa
Lee anya n'etiti ihe abụọ
Kesaa
Ịchọrọ ka echekwaara gị ihe ndị gasị ị mere ka ha pụta ìhè ná ngwaọrụ gị niile? Debanye aha gị ma ọ bụ mee mbanye
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.