Ordspråksboken 3
3
Bevara visheten i ditt hjärta
1Min son (mitt barn, min vän),
glöm inte min undervisning (mina instruktioner – hebr. Torah),
och bevara (beskydda, vakta) mina budord (bud – hebr. mitzvot) i ditt hjärta,
2för hög ålder (dagars längd)
och ett långt liv [många levnadsår]
och frid (fred; fullständig harmoni)
ger de (ska de tillägga/addera till) dig.
3Låt aldrig nåd (kärleksfull omsorg) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) lämna dig –
bind dem runt din hals [som påminnelsetecken, se 5 Mos 6:8; 4 Mos 15:38],
skriv (gravera in) dem [rista in deras initialer] på ditt hjärtas tavla [Jer 31:33; Rom 2:15],
4så får (finner, förvärvar, uppnår) du nåd (oförtjänt favör – hebr. chen) och gott förstånd (anseende)
[både] i Guds och människors ögon.
Förtrösta på Herren i allt
5Förtrösta på (luta dig mot; lita på) Herren (Jahve) av hela ditt hjärta,
och förlita (stöd) dig inte på ditt eget förstånd (din egen kompetens/bedömningsförmåga).
6På alla dina vägar [på din färd genom livet]
– erkänn (bli intimt förtrogen med; sök lära känna) honom
så ska han jämna (räta ut)
dina stigar [dina välkända, upptrampade gångvägar].
[Verbet för att jämna (hebr. jashar) har betydelsen att räta ut, dvs. det leder till att något blir rätt och välbehagligt.]
7Var inte vis i dina egna ögon;
frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve)
och fly (vänd helt om; vik av från) [avböj och håll dig borta från] det onda. [Ords 8:13; 16:6; Jes 5:21; 27:2; Rom 12:3]
8Det kommer att ge hälsa åt din kropp
och styrka (märg) [ny energi] åt dina [åt alla dess] ben [då finns det bot och helande för hela din varelse].
9Ära Herren (Jahve) med allt du äger,
ge honom den första (och bästa) delen av din skörd (inkomst). [2 Mos 23:19; 3 Mos 23:9-14; 4 Mos 18:4; 28:8; Mal 3:10-12]
10Då kommer dina lador att fyllas i överflöd (till brädden)
och dina vinfat (vinpressar) flöda över med nytt vin.
11Min son (mitt barn, min vän),
förakta inte (stå inte emot; ta inte avstånd från) Herrens (Jahves) fostran (disciplinering, tuktan) [avvisa inte ”Herrens skola”],
och bli inte frustrerad (känn ingen rädsla; förarga dig inte) över hans tillrättavisning (korrigering, bestraffning; utlåtande dom) [som en juridisk argumentation].
12För den Herren (Jahve) älskar (hyser ömhet för; visar tillgivenhet; håller av)
den tillrättavisar (korrigerar, bestraffar; överbevisar) han [genom att lägga fram en rättvis dom],
precis som en far [resonerande tillrättavisar] sonen han har kär (gläder sig över; är belåten med).
[I Heb 12:5-6 citeras dessa två verser för att visa på hur lidandet i tjänst för Gud är ett bevis på barnaskapet – att Gud bryr sig och att Gud är en god Far. Uttrycket finns ursprungligen i Job 5:17. De hebreiska orden för att tillrättavisa tochachat i vers 11 och jachach i vers 12 används inom juridiken för att lägga fram bevis och motbevisa någon, se Ords 22:6. I det sistnämnda finns också betydelsen att bestraffa. Sammanhanget här, och det faktum att Job var fysiskt prövad, gör att det troligtvis har att göra med någon form av fysisk tuktan. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer det starkare ordet prygla, som beskriver ett hårt straff. Den tolkar också den bakomliggande hebreiskan i den sista strofen lite annorlunda.]
Sök efter vishet
13Lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den människa som hittar visheten,
och den människa som införskaffar (drar till sig, bygger upp) kunskap (förstånd).
14För värdet av att känna henne är högre än värdet av silver,
ja, vinsten är bättre än guld.
15Hon är mer värdefull än rubiner,
av allt du kan önska (längta efter) [av rikedom i den här världen] kan ingenting jämföras med henne.
16I högra handen har hon långt liv (längd av dagar)
i den vänstra rikedom och ära.
17Hennes vägar är ljuvliga (nåderika, behagliga, angenäma),
hennes stigar är trygga (fridsamma, framgångsrika).
18Hon är ett livets träd [ger livskraft och ett rikt liv] för dem som får tag i (greppar, tar ett stadigt tag om) henne,
och lycklig (välsignad, glad, avundsvärd) är den som håller sig kvar hos henne.
Jorden skapades genom vishet
19Genom vishet har Herren (Jahve) lagt jordens grund,
med förstånd har han fastställt (berett) himlarna.
20Hans kunskap fick djupen (vattenkällorna) att öppna sig
och molnen att fälla sin dagg.
[Både i den våldsamma uppdelningen av land och vatten, och i det stilla regnet finns Guds vishet.]
Behåll ditt sunda förnuft
21Min son (mitt barn, min vän), skydda (vakta) sunt förnuft och ett gott omdöme (urskillningsförmåga),
släpp inte blicken från dem.
22De ska ge liv till din inre människa,
och nåd (oförtjänt kärlek) [som ett dyrbart smycke] kring din hals.
23Då ska du vandra säkert på din väg
utan att snubbla (snava eller slå emot din fot).
24När du lägger dig ska du inte vara rädd,
när du ligger ner ska din sömn vara god.
25Var inte rädd för plötslig (oväntad) terror (panik, skräck, alarmerande rapporter),
eller för den kommande stormen (förstörelsen, undergången) av de ogudaktiga.
26För Herren (Jahve) är din förtröstan (tillit, säkra hopp),
han kommer att beskydda din fot från att fastna (tillfångatas) [i fällan].
Undanhåll inte gott
27Undanhåll inte gott (glädje, välgång, framgång)
till någon som har rätt till det [dess rättmätiga ägare],
när det står i din makt (kraft – hebr. el) att ge det.
28Säg inte till din granne:
”Gå, kom tillbaka imorgon, då ska jag ge dig det”,
när du redan nu har det [han frågar efter].
29Planera inte (hitta inte på, gräv inte efter) ondska mot din granne,
som tror sig vara trygg i din närhet.
30Bråka (tvista) inte med någon utan orsak,
när han inte har gjort dig något ont.
Herren välsignar den rättfärdiges boning
31Avundas inte en våldsam man (en grym förtryckare)
och välj inte någon av hans vägar.
32För den som avvikit från den rätta vägen (handlar mot Guds moral)
är avskyvärd i Herrens (Jahves) ögon.
Men de rättfärdiga
talar han förtroligt (delar han sina planer) med.
33Herrens (Jahves) förbannelse är över den gudlöses (kriminelle, syndarens) hus (familj),
men han välsignar den rättfärdiges boning.
34Han hånar (föraktar) dem som ständigt är hånfulla (arroganta, nedlåtande, de som har som livsstil att vara översittare och förakta andra),
men ger sin oförtjänta nåd (favör, gillande – hebr. chen) till de ödmjuka.
35De visa får ta emot ära som arv
medan [de självsäkra högfärdiga] dårarnas ”befordran” blir skam (vanära).
Actualmente seleccionado:
Ordspråksboken 3: SKB
Destacar
Compartir
Copiar
¿Quieres guardar tus resaltados en todos tus dispositivos? Regístrate o Inicia sesión
© Svenska Kärnbibeln