Psaltaren 106:13-31
Psaltaren 106:13-31 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd. De greps av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. Då gav han dem vad de begärde men sände tärande sjukdom bland dem. I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, HERRENS helige. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan, den övertäckte Abirams hop. Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild. Sin härlighet bytte de bort mot bilden av en oxe som äter gräs. De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. Han sade att han skulle förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, trädde fram som medlare inför honom för att vända bort hans vrede, så att den inte förgjorde dem. De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord. De knotade i sina tält och lyssnade inte till HERRENS röst. Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen, att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna. De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda. De väckte Guds vrede genom sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut bland dem. Men Pinehas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsen upphörde. Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Psaltaren 106:13-31 Svenska 1917 (SVEN)
Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd. De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem. Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop. Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte; sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs. De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva. De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord. De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst. Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen, att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna. Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda. De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem. Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen; det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Psaltaren 106:13-31 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd. De greps av begär i öknen och frestade Gud i ödemarken. Han gav dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom i deras själ. De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron, HERRENS helige. Men jorden öppnade sig och slukade Datan, den begravde Abirams grupp. Eld slog upp i deras grupp, lågorna brände de gudlösa. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild, de bytte bort sin härlighet mot bilden av en tjur som äter gräs. De glömde Gud, sin Frälsare, som gjort väldiga ting i Egypten, underbara verk i Hams land, förunderliga gärningar vid Röda havet. Han hotade att förgöra dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att vända bort hans vrede från att fördärva dem. De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord. De klagade i sina tält och lyssnade inte till HERRENS röst. Då lyfte han sin hand mot dem och svor att låta dem falla i öknen, att låta deras barn falla bland hednafolken och spridas ut i länderna. De band sig till Baal-Peor och åt av offren till de döda, de väckte Guds vrede med sina gärningar och en hemsökelse bröt ut bland dem. Men Pinechas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsen hejdades. Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
Psaltaren 106:13-31 nuBibeln (NUB)
Men snart glömde de allt han gjort. De väntade inte på hans råd. De greps av begär i öknen och utmanade Gud i ödemarken. Då gav han dem vad de begärde, men han sände också förödande sjukdomar över dem. De blev avundsjuka på Mose och Aron, som var helgade åt HERREN. Jorden öppnade sig och svalde Datan, begravde Avirams hop. Eld flammade upp bland deras anhängare, lågorna uppslukade de onda. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en gjuten avgud. De bytte ut sin härlighet mot en avbild av en tjur som äter gräs. De glömde Gud, sin räddare, som gjort så stora ting i Egypten, mirakel i Hams land och märkliga gärningar vid Sävhavet. Därför bestämde han sig för att förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom för att hålla tillbaka hans vrede, så att han inte skulle förinta dem. Sedan föraktade de det underbara landet, och de trodde inte på hans ord. De gnällde i sina tält, och de ville inte lyssna till HERREN. Därför lyfte han sin hand och svor att han skulle döda dem i öknen, och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och spridas ut till andra länder. De förenade sig med Baal-Pegor, och de åt offer som offrats till livlösa avgudar. Genom sina gärningar retade de Herren till vrede, så att en plåga bröt ut bland dem. Men Pinechas grep in och kom emellan, så att plågan upphörde. För detta räknades han som rättfärdig från generation till generation, för evigt.
Psaltaren 106:13-31 Bibel 2000 (B2000)
Men de glömde snart vad han gjort och litade inte på hans plan. De greps av lystnad i öknen och satte Gud på prov i ödemarken. Han gav dem vad de begärde, han sände dem föda som stillade hungern. De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron som var helgad åt Herren. Jorden öppnade sig och slukade Datan, slöt sig över Avirams män. Eld slog upp mot deras anhang, lågorna förbrände de skyldiga. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en gjuten bild. De bytte bort den som var deras ära mot bilden av en gräsätande tjur. De glömde Gud, sin räddare, som hade gjort stora ting i Egypten, underbara verk i Hams land, märkliga dåd vid Sävhavet. Han tänkte förinta dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att hindra hans vrede att förgöra dem. De försmådde det ljuvliga landet och litade inte på hans ord. De knotade i sina tält och ville inte lyssna på Herren. Då lyfte han handen och svor att han skulle låta dem falla i öknen, skingra deras efterkommande bland folken, sprida ut dem över alla länder. De slöt sig till Baal-Pegor och åt av offren till gudar utan liv. De väckte Herrens vrede med sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut. Pinechas trädde fram och skipade rätt, och hemsökelsen upphörde. Därför har han räknats som rättfärdig i alla tider, från släkte till släkte.