Psaltaren 106:13-31

Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd. De greps av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. Då gav han dem vad de begärde men sände tärande sjukdom bland dem. I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, HERRENS helige. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan, den övertäckte Abirams hop. Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild. Sin härlighet bytte de bort mot bilden av en oxe som äter gräs. De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. Han sade att han skulle förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, trädde fram som medlare inför honom för att vända bort hans vrede, så att den inte förgjorde dem. De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord. De knotade i sina tält och lyssnade inte till HERRENS röst. Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen, att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna. De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda. De väckte Guds vrede genom sina gärningar, och en hemsökelse bröt ut bland dem. Men Pinehas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsen upphörde. Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.