FilipperbrevetSmakprov

Filipperbrevet 1: Glädje i orimliga omständigheter

Kyrkan i Filippi hade en speciell plats i Paulus hjärta (1:7-8) eftersom det var den första kyrkan som Paulus planterade i Europa (se Apg. 16:11-40 för berättelsen om hur detta gick till). Filipperbrevet är Paulus uppmuntran till en kyrka som ser honom lida i fängelse för evangeliets skull. Detta brev är som en pappas förtröstan för sina älskade barn som ser honom gå igenom svårigheter.

Paulus kärlek för kyrkan i Filippi manifesteras i hans tacksägelse och förbön (1:3-11). Tacksägelsen är för att filipperna har stöttat honom i hans missionärsarbete och även i fångenskapen (1:4-5). Paulus är övertygad om att Gud ska fortsätta sitt verk mitt ibland dem och att Gud ska slutföra sitt verk i kyrkan tills den dag då Jesus kommer tillbaka (1:6). Förbönen är att filipperna ska få insikt och vishet från Gud för att kunna prioritera de saker som är viktiga i deras kristna liv, så att de kan vara rena och fläckfria inför Gud till Hans ära och pris (1:9-11).

När det gäller fångenskapen är Paulus väldigt positiv, inte för att han trivs i en trång romersk fängelsecell, utan för att hans fångenskap har gjort att kyrkans medlemmar har fått mod att predika evangeliet (1:12-14, 18). Paulus är medveten om att några predikar för att framhäva sig själva och andra med en genuin önskan för att människor ska bli frälsta. Oavsett gläds han åt att evangeliet sprids (1:15-19). Paulus står vid ett vägskäl; å ena sidan skulle en avrättning betyda att han kan gå hem till Jesus, och i vers 21 skriver han sin kända mening: "För mig är livet Kristus och döden en vinst." Å andra sidan skulle en befrielse från fängelset betyda att han kan fortsätta med sin tjänst genom att uppmuntra kyrkan i Filippi och predika evangeliet, något som också ger honom glädje (1:22-26).

I verserna 27-30 uppmuntrar Paulus kyrkans medlemmar att reflektera över om de lever på ett sätt som speglar de goda nyheterna om Jesus. Han vill att alla i kyrkan lever på ett sätt som prisar Gud. Samtidigt vill Paulus att kyrkan inte ska skrämmas av de som förföljer dem, utan att kristna ska leva på ett sätt som visar sanningen i evangeliet. Oavsett om vi lider eller inte, är Paulus önskan att vi ska leva för Guds ära.

Filipperbrevet 1 hjälper oss att lyfta blicken från våra omständigheter och fästa den på Guds trofasthet och på de saker som verkligen är viktiga. Samtidigt påminner det oss om att glädja oss åt de goda saker som sker runtomkring oss, även om vi går igenom svåra tider. Det är som om Paulus vill påminna oss om att glädje i Herren är vår styrka (Neh. 8:10).

Låt oss be för:

• Alla som är förföljda på grund av sin tro. Att Gud ska ge dem styrka och glädje även under de omständigheterna.
• Att Gud ska skapa en längtan i alla kyrkor i Sverige, att gå ut och predika evangeliet. Att Gud ska ge oss samma mod att predika som kyrkan i Filippi hade.
• Att Gud ska ge oss vishet och gott omdöme för att prioritera de saker som ärar honom.
• Den Helige Andes hjälp för att leva ett liv som är värdigt Kristi evangelium (1:21) så att vi kan ära Gud i allt vi är och gör.