Bön Spelar RollSmakprov

Stå i gapet

Hesekiel 22:30-31 skrevs under de dagar då män utkämpade strider för hand, ansikte mot ansikte, svärd mot svärd, man mot man. Det finns många uråldriga legender om små grupper av män och i vissa fall en enda man, som ensam står i en smal passage och behåller fältet mot en hel armé. Vi har till exempel den berömda historien om den ensamme vikingen som stoppade hela den engelska armén vid Stamford Bridge, eller legenden om den romerske hjälten Horatius Cocles, som stod emot den etruskiska armén och räddade Rom. Om en stads murar bröts igenom i strid, skulle en krigare betrakta det som sitt största ögonblick av ära att stå i gapet, möta fienden och försvara hela staden bakom honom. Men Gud säger i Hesekiel 22:30 att när han sökte efter någon som skulle ställa sig i gapet, fann han ingen. Var var krigarna? Var var förebedjarna? När muren är rämnad, vad är då viktigare än att stå i gapet?

Fienden arbetar ständigt med att rämna våra livs murar och invadera Jesu Kristi församling. Vi ser effekterna av hans angrepp varje dag; en gudsman faller i synd, en familj splittras, en församling splittras, någon blir sjuk, etc. Och hur ofta står inte Guds folk vid sidan av katastrofen och bara gottar sig i detta nya samtalsämne. Men Gud är inte nöjd. Vi har inte blivit kallade till att skvallra eller att stå och gapa, utan snarare att ställa oss i gapet, att fixa hålet i häcken och att försvara luckan i muren! Vårt misslyckande med att “fixa hålet i häcken och stå i gapet” kan få hemska konsekvenser. Det är därför bön är en så allvarlig fråga. Det är en fråga om liv och död. Och en enda person, strategiskt placerad i bön, kan användas av Gud för att åstadkomma mäktiga segrar till hans ära! Vill du vara den personen?