Andakter under fastan från Holy Bible: MosaicSmakprov

Helig Gud (Keith Potter) Under Fastan minns vi det stora offer som Jesus Kristus gjorde, förlåtelsen som betalades med hans liv. Vi bekänner att våra synder har hamnat i vägen för en relation med Gud. Dock kommer vår bekännelse att vara tunn och tom om vi inte förstår hur stor och helig Gud är. Vi underskattar alltid allvaret av synden och dess effekter, vilket gör oss olika Gud och olämpliga för hans goda gemenskap. Våra ansträngningar i att förlåta oss själva och andra kommer att vara tunna och ihåliga om vi inte förstår hur Guds nåd fullständigt täcker oss, genom Jesus Kristus, vilket gör oss rättfärdiga i Guds ögon och gör att vi passar för hans goda gemenskap. Under den här perioden ska vi meditera över Guds helighet, och fundera på hur det skulle vara att endast vara full av kärleksfulla avsikter och sunda motiv, som Gud är. I Jesaja 6, upptäcker vi att historien om den store profeten börjar med en pampig vision av Gud på sin tron, omgiven av änglavarelser. Dag och natt, ropar de omgivande, "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet! "(Jesaja 6: 3). Jesajas svar? "Ve mig, jag förgås! Ty jag är en syndig man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot." (Jesaja 6: 5) Att se Gud gjorde att Jesaja kunde se sig själv. Oren. Färgad av kulturen i sin smutsiga omgivning. Allt annat än helig. Så Gud rörde vid Jesaja. Han får förlåtelse, rening och en ny villighet. Gud söker efter ett mänskligt ombud. Jesaja svarar: "Här är jag, sänd mig." Det kan vara vår egen historia. I ljuset av Guds helighet, är vi blottade. "Ve mig! Jag är en oren människa bland orena människor. Nu när jag verkligen ser dig, Herre, ser jag mig själv. Hjälp!" Och Gud hjälper med en nåd som är större än vår synd. Om hans helighet är stor, är hans nåd något övergripande, för den täcker alla våra synder, som måste förnärma renheten i hans helighet. " Lova Herren med mig,
låt oss upphöja hans namn 
tillsammans!
" (Psalm 34:4)