Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt, lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus. Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " HERREN kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib. Ty så säger HERREN: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd. Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel. Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för." Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och blev mig övermäktig. Så har jag blivit ett ständigt åtlöje, alla hånar mig. Ty så ofta jag talar måste jag klaga, över våld och förtryck måste jag ropa, ty HERRENS ord drar över mig spott och spe hela dagen. Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte. Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: "Ange honom!" "Ja, vi skall ange honom!" Alla som stått mig nära väntar på att jag skall falla. "Kanske låter han lura sig, så att vi blir honom övermäktiga och kan hämnas på honom." Men HERREN är med mig som en mäktig hjälte. Därför skall mina förföljare komma på fall och inte bli mig övermäktiga. De skall stå där med stor skam, ty de har handlat utan förstånd. De skall drabbas av evig vanära, som ej skall glömmas. HERRE Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Jag skall få se din hämnd på dem, ty till dig har jag överlämnat min sak. Sjung till HERREN, lova HERREN, ty han räddar den fattiges själ ur de ondas hand. Förbannad vare den dag då jag föddes! Må den dag min mor födde mig inte bli välsignad! Förbannad vare den man som meddelade min far: "Du har fått en son," och gjorde honom mycket glad. Låt det gå den mannen, som det gick för de städer som HERREN förstörde utan att ångra det. Låt honom få höra klagorop på morgonen och stridsrop vid middagstid, därför att han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid. Varför kom jag ut ur moderlivet för att se möda och bedrövelse och se mina dagar försvinna i skam?

Prästen Pashchur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia uttala denna profetia. Då lät han prygla profeten Jeremia och sätta honom i stocken vid Övre Benjaminporten in till Herrens hus. När Pashchur dagen därpå befriade honom ur stocken sade Jeremia till honom: »Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv, Skräck från alla håll. Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till en skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du skall med egna ögon se dem falla för sina fienders svärd. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens våld, och han skall deportera dem till Babylon och döda dem med svärd. Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter, Juda kungars alla skatter, skall jag ge i fiendernas våld. De skall ta det som byte och föra det till Babylon. Och du själv, Pashchur, och alla som bor i ditt hus skall föras bort i fångenskap. Till Babylon skall du komma; där skall du dö och där skall du begravas, du och alla dina vänner för vilka du har profeterat dina lögner.« Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas. Du blev mig för stark, du fick övertaget. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla gör narr av mig. Ty varje gång jag talar måste jag ropa, måste jag skrika: »Våld och förtryck!« Ja, mig har Herrens ord vållat ständigt spott och spe. Men tänker jag: »Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn«, då blir det i mitt bröst som brann där en eld, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot men förmår det inte. Ja, jag hör folkhopen viska: »Skräck från alla håll! Ange honom! Vi skall ange honom!« Alla som stod mig nära väntar nu på mitt fall: »Kanske låter han lura sig, så att vi får övertaget och kan ta hämnd på honom.« Men Herren står på min sida, stark och fruktansvärd. Därför skall mina förföljare snava, de skall komma till korta och stå där med skam, de skall inte ha framgång — en smälek som aldrig skall glömmas. Herre Sebaot, du som prövar rättvist, du som rannsakar njurar och hjärtan, låt mig få se dig ta hämnd på dem, ty dig har jag anförtrott min sak. Sjung till Herrens ära! Prisa Herren! Ty han räddar den fattige ur nidingars våld. Förbannad den dag då jag föddes! Olycksaliga dag då min mor gav mig livet! Förbannad den man som kom med bud till min far: »Du har fått en son!« och gjorde honom glad. Må det gå den mannen som det gick de städer som Herren ödelade utan förskoning. Låt honom höra klagoskrik om morgonen och stridsrop mitt på dagen, för att han inte dräpte mig i moderlivet, så att min mor fick bli min grav och hennes livmoder havande för alltid. Varför måste jag lämna moderlivet för att möta elände och sorg och sluta mina dagar i skam?

När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta, lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till HERRENS hus. När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”HERREN kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv. För så säger HERREN: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ” HERRE, du lurade mig, och jag lät mig luras. Du var för stark för mig, du besegrade mig. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla hånar mig. För varje gång jag ska säga något måste jag ropa och skrika om våld och förstörelse. HERRENS ord har gjort att jag ständigt utsatts för spe och hån. Men när jag tänker: ”Jag ska inte tänka på honom och inte mer tala i hans namn,” då blir det som om det brann en eld inom mig, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot, men jag kan inte. Jag hör många viska: ”Skräck från alla håll, ange honom! Vi ska ange honom.” Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. ”Kanske kommer han att låta sig luras, så att vi får övertaget och kan få vår hämnd på honom.” Men HERREN står vid min sida som en stark stridsman. Därför ska mina förföljare komma på fall. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli utan framgång, förödmjukade för all framtid så att det aldrig ska glömmas. Härskarornas HERRE, du som prövar den rättfärdige, du som ser hjärta och sinne, låt mig få se dig ta hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig. Sjung till HERRENS ära, prisa HERREN! Han räddar den fattige ur de ondas hand. Förbannad den dag då jag föddes! Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig! Förbannad den man som meddelade min far nyheten att han fått en son, och gjorde honom så glad. Låt det gå den mannen på samma sätt som det gick de städer som HERREN ödelade utan förbarmande. Låt honom få höra klagan på morgonen och stridsrop vid middagstid, därför att han inte dödade mig i moderlivet, så att min mor hade fått bli min grav och hennes livmoder havande för alltid. Varför blev jag någonsin född, för att se elände och sorg och sluta mina dagar i skam?

Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera detta,Jer. 38, lät han hudflänga profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus.Jer. 29,26 . 37, Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: »Pashur är icke det namn varmed HERREN benämner dig, utan Magor-Missabib; ty så säger HERREN: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för dig själv som för alla dina vänner; och de skola falla för sina fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag giva i den babyloniske konungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd. Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter däri, ja, Juda konungars alla skatter skall jag giva i deras fienders hand; och de skola göra det till sitt byte och taga det och föra det till Babel. Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bo i ditt hus. Du skall komma till Babel; där skall du dö, och där skall du begravas, Sjungen till HERRENS ära, jämte alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn.»  Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas;      du grep mig och blev mig övermäktig.  Så har jag blivit ett ständigt åtlöje;      var man bespottar mig.Jer. 1,6 f.  Ty' så ofta jag talar, måste jag klaga;  jag måste ropa över våld och förtryck,  ty HERRENS ord har blivit mig  till smälek och hån beständigt.  Men när jag sade: »Jag vill icke tänka på honom  eller vidare tala i hans namn»,  då blev det i mitt hjärta såsom brunne där en eld,      instängd i mitt innersta;  jag mödade mig med att uthärda den,      men jag kunde det icke.  Ty jag hör mig förtalas av många;      skräck från alla sidor!  »Anklagen honom!» »Ja, vi vilja anklaga honom!»  Alla som hava varit mina vänner      vakta på att jag skall falla:  »Kanhända skall han låta locka sig,      så att vi bliva honom övermäktiga  och få taga hämnd på honom.»Ps. 31,  Men HERREN är med mig      såsom en väldig hjälte;  därför skola mina förföljare komma på fall      och intet förmå.  Ja, de skola storligen komma på skam,      därför att de ej hade förstånd;  de skola drabbas av en evig blygd,      som icke skall varda förgätenJer. 15,  Ty HERREN Sebaot prövar med rättfärdighet,  han ser njurar och hjärta.  Så skall jag då få se din hämnd på dem,  ty för dig har jag lagt fram min sak.1 Sam. 16,  Sjungen till HERRENS ära,      loven HERREN;  ty han räddar den fattiges själv      ur de ondas hand.  Förbannad vare den dag      på vilken jag föddes;  utan välsignelse blive den dag      då min moder födde mig.Job 3,1 f. 10,  Förbannad vare den man      som förkunnade för min fader: »Ett  gossebarn är dig fött»,      och så gjorde honom stor glädje.  Gånge det den mannen såsom det gick de städer  som HERREN omstörtade utan förbarmande.  Må han få höra klagorop om morgonen  och härskri om middagen.1 Mos. 19,24 f. Jes. 13,19. Jer. 50,40. Hes. 16,49 f.Hos. 11,  därför att han icke dräpte mig strax i moderlivet,  så att min moder fick bliva min grav  och hennes liv vara havande för evigt.  Varför kom jag ut ur moderlivet  och fick se olycka och bedrövelse,  så att mina dagar måste försvinna i skam?

När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i HERRENS hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till HERRENS hus. Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”HERREN kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib, för så säger HERREN: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel. Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.” Du, HERRE, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och besegrade mig. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla hånar mig. Så ofta jag talar måste jag klaga, ropa över våld och förtryck, för HERRENS ord drar spott och spe över mig dagen lång. Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte. Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: ”Ange honom!” ”Ja, vi ska ange honom!” Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. ”Kanske låter han lura sig, så kan vi besegra honom och ta hämnd på honom.” Men HERREN är med mig som en mäktig hjälte. Därför ska mina förföljare falla och inte besegra mig. De ska stå där med stor skam, för de har handlat utan förstånd. De ska drabbas av evig vanära som inte ska glömmas. HERRE Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Låt mig se din hämnd på dem, för jag har överlämnat min sak till dig. Sjung till HERREN, lova HERREN, för han räddar den fattiges själ ur de ondas hand. Förbannad är den dag då jag föddes! Låt inte dagen då min mor födde mig bli välsignad! Förbannad är den man som meddelade min far: ”Du har fått en son!” och gjorde honom mycket glad. Låt det gå den mannen som det gick för de städer som HERREN förstörde utan att ångra det. Låt honom få höra sorgerop på morgonen och stridsrop mitt på dagen, eftersom han inte dödade mig i moderlivet så att min mor fick bli min grav och hennes moderliv havande för alltid. Varför kom jag ut ur moderlivet för att se möda och bedrövelse och sluta mina dagar i skam?