LUKASEVANGELIET 7
7
En officers slav botas
1När Jesus hade avslutat hela sitt tal till folket gick han in i Kafarnaum. 2Där fanns en officer som hade en slav som var sjuk och låg för döden. Slaven var mycket uppskattad av honom. 3Då officeren fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda livet på hans slav. 4De kom till Jesus och vädjade enträget till honom: ˮHan förtjänar verkligen att du gör detta för honom, 5för han älskar vårt folk och det är han som har byggt synagogan åt oss.ˮ
6Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset då officeren sände några vänner och lät hälsa: ˮHerre, gör dig inte besvär, för jag förtjänar inte att du går in under mitt tak. 7Därför ansåg jag mig ovärdig att komma till dig. Men säg ett ord och min tjänare blir frisk. 8Även jag är en man som står under befäl med soldater under mig. Säger jag till någon att gå, och till en annan att komma, och till min slav att göra en viss sak, så lyder de alla.ˮ 9När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom. Jesus vände sig om och sa till folket som följde honom: ˮJag säger er, inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro.” 10Och de utsända återvände till huset och fann slaven frisk.
Jesus reser upp en änkas son i Nain
11Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain. Hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12Då han närmade sig stadsporten hände sig att man bar ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. 13När Herren såg henne fick han medlidande med henne och sa till henne att inte gråta. 14Och han gick fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sa: ˮUnge man, jag säger dig: res dig upp.ˮ 15Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. 16De greps alla av fruktan och prisade Gud och sa: ˮEn stor profet har uppstått bland oss,ˮ och: ˮGud har besökt sitt folk.ˮ 17Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.
Sändebud från Johannes Döparen
18Johannes fick höra om allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem 19och sände dem till Herren för att fråga: ˮÄr du den som ska komma eller ska vi vänta på någon annan?ˮ 20Männen kom till honom och sa: ˮJohannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan?ˮ 21Just då botade Jesus många från sjukdomar och plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka. 22Han svarade dem: ˮGå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, leprasjuka blir rena, döva hör, döda står upp och för fattiga förkunnas evangelium. 23Och salig är den som inte tar anstöt av mig.ˮ
24När de som var utsända av Johannes hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: ˮVad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25Eller vad gick ni ut för att se? En man i finkläder? Men de i finkläder som lever i lyx finns i kungapalatsen. 26Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: Mer än en profet. 27Det är om honom det står skrivet: Lyssna, jag sänder min budbärare framför dig , han ska förbereda vägen för dig . 28Jag säger er: Av kvinnor födda finns ingen som är större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han.ˮ 29När allt folket och skatteindrivarna hörde detta gav de Gud rätt, för de hade låtit döpa sig med Johannes dop. 30Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds vilja med dem, för de hade inte låtit döpa sig av honom.
31ˮVad ska jag då jämföra människorna i detta släkte med, och vad liknar de? 32De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ʼVi spelade flöjt för er, men ni dansade inte. Vi sjöng sorgesånger, men ni grät inte.ʼ 33Johannes Döparen kom och han varken äter bröd eller dricker vin, och ni säger: ʼHan har en demon i sig.ʼ 34Människosonen kom och han äter och dricker, och ni säger: ʼTitta vilken frossare och drinkare, en vän till skatteindrivare och syndare.ʼ 35Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.ˮ
Kvinnan som smorde Jesu fötter
36En av fariseerna inbjöd Jesus till en måltid. Och han gick till fariséns hus och lade sig till bords. 37Det hände nu att i staden fanns en kvinna, en syndare. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en alabasterflaska med balsam. 38Hon ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar vätte hon hans fötter och torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter och smorde dem med balsam. 39Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ʼOm den mannen var en profet skulle han begripa vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en syndare.ʼ 40Då sa Jesus till honom: ˮSimon, jag har något att säga dig.ˮ Simon svarade: ˮSäg det, Lärare.ˮ - 41ˮTvå män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig nära två årslöner, den andre femtio dagslöner. 42De kunde inte betala, så han efterskänkte skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?ˮ 43Simon svarade: ˮDen som fick mest efterskänkt skulle jag tro.ˮ Jesus sa: ˮDu bedömde rätt.ˮ 44Han vände sig mot kvinnan och sa till Simon: ˮSer du den här kvinnan? Jag kom in i ditt hus och du gav mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45Du gav mig ingen hälsningskyss. Men hon har oavbrutet kysst mina fötter sedan jag kom in. 46Du smorde inte mitt huvud med olja. Men hon har smort mina fötter med balsam. 47Därför säger jag dig: Eftersom hon fått förlåtelse för sina många synder visade hon så stor kärlek. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite.ˮ 48Sedan sa han till henne: ˮDina synder är förlåtna.ˮ 49Då började det låta bland bordsgästerna: ˮVem är den här mannen som till och med förlåter synder?ˮ 50Och Jesus sa till kvinnan: ˮDin tro har frälst dig. Gå i fred.ˮ
Nu markerat:
LUKASEVANGELIET 7: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel