LUKASEVANGELIET 4
4
Jesus frestas av djävulen
1Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den helige Ande. Han fördes av Anden ut i öknen 2där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Han åt ingenting under de dagarna, och när de var förbi blev han hungrig. 3Då sa djävulen till honom: ˮOm du är Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd.ˮ 4Jesus svarade: ˮDet står skrivet: Människan ska inte leva endast av bröd.ˮ
5Och djävulen förde honom högt upp och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen 6och sa: ˮJag vill ge dig all denna makt och härlighet, för åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7Om du därför tillber mig ska allt vara ditt.ˮ 8Jesus svarade: ˮDet står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe och endast honom ska du tjäna.ˮ
9Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sa till honom: ˮOm du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån. 10Det står skrivet: Han ska befalla sina änglar att beskydda dig, 11och: De ska bära dig på händerna så att du inte stöter din fot mot någon sten.ˮ 12Jesus svarade: ˮDet är sagt: Du ska inte sätta Herren din Gud på prov.ˮ 13När djävulen hade frestat honom på alla sätt lämnade han honom intill läglig tid.
Jesus förkunnar i Galileen
14I Andens kraft återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spreds i hela trakten däromkring. 15Han undervisade i deras synagogor och blev uppskattad av alla.
Jesus i Nasarets synagoga
16Och han kom till Nasaret där han var uppvuxen. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. Han rullade upp den och fann stället där det står skrivet:
18 Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna ett gott budskap för de fattiga. Han har sänt mig att förkunna frihet för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett år av välvilja från Herren.
20Han rullade ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan tittade stint på honom. 21Och han började tala till dem: ˮI dag har den här Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.ˮ 22Alla talade väl om honom och häpnade över de nådens ord som kom från hans mun. Och de frågade: ˮÄr han inte Josefs son?ˮ 23Jesus sa: ˮTveklöst kommer ni att rikta detta ordspråk mot mig: ʼLäkare, bota dig själv,ʼ och säga: ʼVi har hört allt som hände i Kafarnaum, gör detsamma här i din hemstadʼ.ˮ 24Och han fortsatte: ˮDet jag säger till er är sant: Ingen profet är omtyckt i sin hemstad. 25Jag försäkrar: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd över hela landet. 26Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarefat i Sidons land. 27Och det fanns många leprasjuka i Israel på profeten Elishas tid. Och ingen av dem blev renad utom Naaman från Syrien.ˮ
28Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. 29De reste sig upp och drev honom ut ur staden. De förde honom fram till branten av det berg som deras stad var byggd på för att störta ner honom. 30Men han banade väg genom folkhopen och vandrade bort.
En man med en oren demon i sig
31Och han begav sig ner till Kafarnaum, en stad i Galileen. Han undervisade folket på sabbaten, 32och de förundrades över hans undervisning eftersom han talade med auktoritet. 33I synagogan fanns en man med en oren demonande i sig, och han skrek högt: 34ˮÅ nej! Vad vill du oss, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är - Guds Helige.ˮ 35Men Jesus sa strängt till honom: ˮTig och far ut ur honom!ˮ Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36Alla blev förskräckta och sa till varandra: ˮVad är det med hans ord? Med auktoritet och kraft befaller han ju de orena andarna, och de far ut.ˮ 37Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.
Många blir botade
38Han lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor ansatt av hög feber och de vädjade till Jesus för henne. 39Han lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. 40Vid solnedgången kom de till honom med alla som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41Även demoner for ut ur många. De ropade: ˮDu är Guds Son!ˮ Men han tilltalade dem strängt och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Kristus.
Jesus förkunnar i synagogorna
42När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom och när de kom till honom försökte de hindra honom att lämna dem. 43Men han sa till dem: ˮJag måste förkunna evangeliet om Guds rike även för de andra städerna. Det är därför jag blivit utsänd.ˮ 44Och han förkunnade i synagogorna i Judeen.
Nu markerat:
LUKASEVANGELIET 4: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel