De väckte Guds harm vid Merivas vatten,
och Mose fick lida för deras skull,
ty de gjorde honom så förbittrad
att han talade tanklösa ord.
De utplånade inte folken,
som Herren hade befallt dem.
De beblandade sig med främmande folk
och lärde sig deras seder.
De tjänade deras avgudar
och lät sig snärjas av dem.
Sina söner och döttrar
offrade de åt demonerna.
De utgöt oskyldigt blod
— blodet av sina söner och döttrar,
som de offrade åt Kanaans avgudar —
och landet blev vanhelgat av blodet.
De blev orena genom sina gärningar
och var otrogna i allt de gjorde.
Då blev Herren vred på sitt folk
och kände avsky mot sin egendom.
Han utlämnade dem åt andra folk,
deras fiender härskade över dem.
Motståndarna förtryckte dem,
och de fick böja sig för deras makt.
Gång på gång räddade han dem,
men de trotsade hans planer
och gick under genom sin synd.
Han såg till dem i deras nöd,
när han hörde dem ropa.
Han tänkte på sitt förbund med dem
och ändrade sig i sin stora godhet.
Han lät dem möta barmhärtighet
hos alla som fört dem i fångenskap.
Rädda oss, Herre, vår Gud,
hämta hem oss från folken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
*
Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet.
Hela folket skall säga: Amen.