Parallell
8
En spetälsk blir ren
1När han gick ner från berget följde stora folkskaror med honom. 2Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.« 3Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: »Jag vill. Bli ren!« Genast blev mannen ren från sin spetälska. 4Men Jesus sade till honom: »Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.«
En officers tjänare botas
5När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: 6»Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.« 7Jesus sade: »Skall då jag komma och bota honom?« 8Officeren svarade: »Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. 9Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« 10Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: »Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.« 13Och till officeren sade Jesus: »Gå. Du trodde och det skall ske.« Och i det ögonblicket blev pojken frisk.
Petrus svärmor och andra sjuka botas
14Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. 15Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.
16På kvällen förde man till honom många som var besatta. Han drev ut andarna med sitt ord och botade alla sjuka, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av oss våra plågor.
Att följa Jesus
18När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 19En skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag skall följa dig vart du än går.« 20Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 21En annan av lärjungarna sade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« 22Men Jesus svarade: »Följ mig och låt de döda begrava sina döda.«
Stormen tystas
23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« 26Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«
De besatta och svinhjorden
28När han kom över till Gadaras område kom två besatta emot honom från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29Och de ropade: »Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?« 30Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31Demonerna bad honom: »Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.« 32Han svarade: »Ge er i väg!« Då for demonerna ut ur männen och över till svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33Herdarna sprang därifrån, och när de kom tillbaka till staden berättade de allt, också om de besatta. 34Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de såg honom bad de honom att lämna deras område.