Parallell
8
1men Jesus gick till Olivberget. 2Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. 3De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom 4och sade: »Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. 5I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?« 6Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. 7När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.« 8Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. 10Jesus såg upp och sade till henne: »Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?« 11Hon svarade: »Nej, herre.« Jesus sade: »Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.«]
Faderns vittnesbörd
12Sedan talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.« 13Fariseerna sade då: »Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt.« 14Jesus svarade: »Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. 16Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. 17Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. 18Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig.« 19Då frågade de: »Var finns din far?« Jesus svarade: »Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader.« 20Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit.
21Sedan sade han till dem: »Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.« 22Judarna sade då: »Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?« 23Han sade till dem: »Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. 24Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder.« 25De frågade: »Vem är du då?« Jesus svarade: »Varför talar jag alls till er? 26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen.« 27De förstod inte att han talade till dem om Fadern. 28Och Jesus sade: »När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. 29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom.« 30När han sade detta kom många till tro på honom.
Barn till Abraham
31Till de judar som trodde på honom sade Jesus: »Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. 32Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria.« 33De sade: »Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du då med att vi skall bli fria?« 34Jesus svarade: »Sannerligen, jag säger er: var och en som syndar är slav under synden. 35Slaven stannar inte i huset för alltid, men sonen stannar för alltid. 36Om nu Sonen befriar er blir ni verkligen fria. 37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ni vill döda mig därför att mitt ord inte har trängt in i er. 38Jag förkunnar vad jag själv har sett hos Fadern. Och ni gör vad ni har hört från er fader.« 39De svarade: »Vår fader är Abraham.« Då sade Jesus: »Är ni Abrahams barn borde ni göra Abrahams gärningar. 40Men nu vill ni döda mig — den som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham. 41Ni gör er faders gärningar.« Då sade de: »Vi är inga oäkta barn. Vi har Gud till fader och ingen annan.« 42Jesus svarade: »Om Gud vore er fader skulle ni älska mig, ty jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43Varför fattar ni inte vad jag säger? Därför att ni inte står ut med att höra på mitt ord. 44Ni har djävulen till fader, och ni vill göra vad er fader önskar. Han har varit en mördare från första början, och han står utanför sanningen därför att någon sanning inte finns i honom. När han ljuger talar han med egna ord, ty han är en lögnare och lögnens fader. 45Men jag talar sanning, och därför tror ni mig inte. 46Kan någon av er bevisa att jag har syndat? Om jag talar sanning, varför tror ni mig då inte? 47Den som har Gud till fader, han lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte har Gud till fader.«
Jesus och Abraham
48Judarna sade: »Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt.« 49Jesus svarade: »Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader, men ni skymfar mig. 50Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51Sannerligen, jag säger er: den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.« 52Judarna sade: »Nu vet vi att du är besatt. Abraham dog och profeterna likaså, men du säger att den som bevarar ditt ord aldrig någonsin skall möta döden. 53Skulle du vara större än vår fader Abraham? Han dog, och profeterna dog. Vem tror du att du är?« 54Jesus svarade: »Om jag själv förhärligar mig är min härlighet ingenting värd. Det är min fader som förhärligar mig, han som ni säger är er Gud. 55Ni vet inte vem han är, men jag känner honom, och om jag säger att jag inte känner honom, så blir jag en lögnare som ni. Men jag känner honom, och jag bevarar hans ord. 56Er fader Abraham jublade över att han skulle få se min dag. Han fick se den och gladde sig.« 57Judarna sade då till Jesus: »Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.« 58Han svarade: »Sannerligen, jag säger er: jag är och jag var innan Abraham blev till.« 59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann och lämnade templet.