Jesaja 2
2
1Ordet som Jesaja, Amots son, såg angående Juda och Jerusalem.
Högmod och dom (kap 2-4)
2Det ska hända i den sista tiden,
att det berg där Herrens (Jahvehs) hus är ska bli fast grundat
och vara det högsta berget,
upphöjt över andra höjder,
och alla nationer ska strömma dit.
3Många folk ska komma och säga:
”Kom, låt oss gå upp till Herrens (Jahvehs) berg,
till Jakobs Guds (Elohims) hus,
så att han kan undervisa oss om sina vägar,
så vi kan vandra på hans stigar.
För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas)
och Herrens (Jahvehs) ord från Jerusalem.
4Han ska döma mellan nationerna
och skipa rättvisa åt många folk.
Då ska de smida sina svärd till plogar [för att bruka jorden]
och sina spjut till vingårdsknivar [för att beskära träd].
En nation ska inte längre lyfta upp svärd mot en annan nation,
och inte längre ska man träna (rusta) för strid.
5Ni av Jakobs hus, kom,
låt oss vandra i Herrens (Jahvehs) ljus.
6Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
och de har klappat ihop handen [slutit förbund] med främlingarnas barn.
7Deras land är fyllt med silver och guld,
det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
8Deras land är även fyllt av avgudar,
de tillber sina händers verk,
vad deras egna fingrar har gjort.
9Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
de har ingen ursäkt.
10Gå in i klippan och göm dig i jorden av fruktan för Herren (Jahveh)
och härligheten av hans majestät.
11Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga,
för Herren (Jahveh) ensam ska bli upphöjd på den dagen.
12För Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) har bestämt att det ska komma en dag [med dom]
över alla som är stolta (arroganta) och övermodiga (de som reser sig upp mot Gud)
och mot alla som är upphöjda – de ska bli ödmjukade.
13Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta,
och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden].
14Och [efter det] över alla de höga bergen
och kullarna som är upphöjda,
15över alla höga torn
och alla befästa murar,
16över alla Tarshish skepp,
ja över alla vackra utsmyckningar [skapade bara för lyx].
17Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner,
och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet).
Bara Herren (Jahveh) ska bli upphöjd på den dagen.
18Avgudarna ska fullständigt försvinna.
19Människor ska gå in i klippans grottor
och jordens hålor,
på grund av fruktan för Herren (Jahveh)
och glansen från hans majestät,
när han reser sig för att skaka jorden.
20På den dagen ska man kasta bort sina avgudar av silver
och sina avgudar av guld
– som man har gjort för att tillbe –
till mullvadar [i marken] och fladdermöss [i grottor; 3 Mos 11:19; Upp 11:13].
21De går in i klippskrevorna
och in i bergsklyftor,
på grund av fruktan för Herren (Jahveh)
och glansen från hans majestät,
när han reser sig för att skaka jorden. [Upp 6:15-17]
22Sluta förlita dig på människan,
som andas genom näsan! [Människan är bräcklig – slutar vi andas dör vi, se även 1 Mos 2:7; Job 7:7]
Vad är hon att räkna med?
[Bara Gud går att lita på. Han är evig. Versen finns inte med i den grekiska översättningen Septuaginta.]
Nu markerat:
Jesaja 2: SKB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
© Svenska Kärnbibeln