Mavhesi emuBhaibheri Ane Mukurumbira kubva kuna FÖRSTA MOSEBOKEN 32

Pakurirana nevamwe

Han sa: ”Ditt namn ska inte längre vara Jakob utan Israel, för du har kämpat med Gud och människor, och segrat.”

Och han sa: ”Släpp mig, för morgonen gryr!” Men Jakob sa: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.”

Jakob blev ensam kvar. Och en man brottades med honom ända till gryningen.

Jakob kallade platsen Peniel, för han sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå fick jag leva.”

När mannen såg att han inte kunde betvinga Jakob, rörde han vid Jakobs höftben så att höften gick ur led när han brottades med honom.

Mannen frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Jakob.”

Och Jakob sa: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du efter mitt namn?” Och han välsignade honom där.

Jag är inte värdig all den kärlek och trofasthet som du visat din tjänare. Med bara min stav passerade jag Jordanfloden, och nu har jag två skaror.

Därför äter Israels söner ännu i denna dag inte muskeln på höftbenet, eftersom han slog Jakob på höftbenet, på höftmuskeln.

Jakob bad: ”Min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Jahve, du som sa till mig: ’Återvänd till ditt land och din släkt så ska jag visa dig godhet.’

Rädda mig från min bror Esaus hand! För jag är rädd att han kommer att attackera mig och mödrarna och barnen.