<div class="version vid154 iso6393swe" data-vid="154" data-iso6393="swe">
 <div class="book bkDAN">
 <div class="chapter ch10" data-usfm="DAN.10">
 <div class="label">10</div><div class="s">Daniels avslutande syn</div><div class="p"> 1Under den persiske kungen Kyros tredje regerings&#229;r hade Daniel &#8212; som hade f&#229;tt namnet Belteshassar &#8212; en uppenbarelse som var sann och som varslade om stora vederm&#246;dor. Han begrundade den och fick insikt genom denna syn.</div><div class="p"> 2Vid det tillf&#228;llet hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. 3Jag smakade inga l&#228;ckerheter, jag &#229;t inte k&#246;tt och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp f&#246;rr&#228;n de tre veckorna hade g&#229;tt till &#228;nda. 4Den tjugofj&#228;rde dagen i f&#246;rsta m&#229;naden befann jag mig s&#229; vid stranden av den stora floden, Tigris. 5D&#229; fick jag se en man som var kl&#228;dd i linnekl&#228;der och som bar ett b&#228;lte av guld fr&#229;n Ufas. 6Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som skenet av en blixt, hans &#246;gon var som eldsl&#229;gor, hans armar och ben som bl&#228;nkande koppar. Hans r&#246;st lj&#246;d som larmet fr&#229;n en folkmassa. 7Det var bara jag, Daniel, som s&#229;g synen. M&#228;nnen som var med mig s&#229;g den inte, men de greps av skr&#228;ck och flydde undan och g&#246;mde sig. 8S&#229; l&#228;mnades jag ensam att se denna stora syn. Mina krafter f&#246;rsvann, mitt ansikte blev likblekt och jag hade ingen styrka kvar. 9D&#229; h&#246;rde jag ljudet av hans r&#246;st, och vid det ljudet f&#246;ll jag ner i vanmakt med ansiktet mot marken. 10Men en hand r&#246;rde vid mig och drog upp mig p&#229; h&#228;nder och kn&#228;n. 11&#187;Daniel, du h&#246;gt &#228;lskade&#171;, sade han till mig, &#187;ge noga akt p&#229; det jag har att s&#228;ga dig: Res dig upp! Nu har jag s&#228;nts till dig.&#171; N&#228;r han talade till mig reste jag mig darrande. 12Han fortsatte: &#187;Var inte r&#228;dd, Daniel. &#196;nda sedan den dag du b&#246;rjade s&#246;ka efter insikt och &#246;dmjuka dig inf&#246;r din Gud har dina ord blivit h&#246;rda. F&#246;r dina ords skull har jag kommit. 13Perserrikets &#228;nglafurste gjorde motst&#229;nd mot mig under tjugoen dagar, men Mikael, en av de fr&#228;msta &#228;nglafurstarna, kom till min hj&#228;lp, s&#229; att jag inte beh&#246;vdes hos de persiska kungarna. 14Nu har jag kommit f&#246;r att l&#229;ta dig veta vad som skall ske ditt folk i kommande dagar. Detta &#228;r &#228;nnu en syn som g&#228;ller de dagarna.&#171; 15Medan han talade s&#229; till mig stod jag stum, med nerb&#246;jt ansikte. 16N&#229;got som tycktes vara en m&#228;nniskohand r&#246;rde d&#229; vid mina l&#228;ppar. Jag &#246;ppnade munnen och sade till honom som stod d&#228;r mitt emot mig: &#187;Herre, synen var s&#229; pl&#229;gsam att jag inte har n&#229;gon styrka kvar. 17Hur skulle jag, din &#246;dmjuke tj&#228;nare, kunna tala med en s&#229;dan som du? Mina krafter &#228;r slut och jag kan inte l&#228;ngre andas.&#171; 18Han som s&#229;g ut som en m&#228;nniska r&#246;rde &#228;nnu en g&#229;ng vid mig och gav mig styrka. 19&#187;Var inte r&#228;dd, du h&#246;gt &#228;lskade&#171;, sade han, &#187;allt skall g&#229; v&#228;l. Var stark, var stark!&#171; N&#228;r han talade med mig blev jag frimodigare och sade: &#187;Tala, herre, nu har du styrkt mig.&#171; 20D&#229; sade han: &#187;F&#246;rst&#229;r du varf&#246;r jag har kommit till dig? Jag m&#229;ste nu &#229;teruppta striden med Persiens &#228;nglafurste, och n&#228;r jag drar ut kommer Greklands &#228;nglafurste. 21Mot dessa bist&#229;r mig ingen utom er &#228;nglafurste, Mikael,</div>
 </div>
 </div>
</div>

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.

Under den persiske kungen Kyros tredje regeringsår hade Daniel — som hade fått namnet Belteshassar — en uppenbarelse som var sann och som varslade om stora vedermödor. Han begrundade den och fick insikt genom denna syn.
Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg. Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända. Den tjugofjärde dagen i första månaden befann jag mig så vid stranden av den stora floden, Tigris. Då fick jag se en man som var klädd i linnekläder och som bar ett bälte av guld från Ufas. Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som skenet av en blixt, hans ögon var som eldslågor, hans armar och ben som blänkande koppar. Hans röst ljöd som larmet från en folkmassa. Det var bara jag, Daniel, som såg synen. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av skräck och flydde undan och gömde sig. Så lämnades jag ensam att se denna stora syn. Mina krafter försvann, mitt ansikte blev likblekt och jag hade ingen styrka kvar. Då hörde jag ljudet av hans röst, och vid det ljudet föll jag ner i vanmakt med ansiktet mot marken. Men en hand rörde vid mig och drog upp mig på händer och knän. »Daniel, du högt älskade«, sade han till mig, »ge noga akt på det jag har att säga dig: Res dig upp! Nu har jag sänts till dig.« När han talade till mig reste jag mig darrande. Han fortsatte: »Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. För dina ords skull har jag kommit. Perserrikets änglafurste gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar, men Mikael, en av de främsta änglafurstarna, kom till min hjälp, så att jag inte behövdes hos de persiska kungarna. Nu har jag kommit för att låta dig veta vad som skall ske ditt folk i kommande dagar. Detta är ännu en syn som gäller de dagarna.« Medan han talade så till mig stod jag stum, med nerböjt ansikte. Något som tycktes vara en människohand rörde då vid mina läppar. Jag öppnade munnen och sade till honom som stod där mitt emot mig: »Herre, synen var så plågsam att jag inte har någon styrka kvar. Hur skulle jag, din ödmjuke tjänare, kunna tala med en sådan som du? Mina krafter är slut och jag kan inte längre andas.« Han som såg ut som en människa rörde ännu en gång vid mig och gav mig styrka. »Var inte rädd, du högt älskade«, sade han, »allt skall gå väl. Var stark, var stark!« När han talade med mig blev jag frimodigare och sade: »Tala, herre, nu har du styrkt mig.« Då sade han: »Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste nu återuppta striden med Persiens änglafurste, och när jag drar ut kommer Greklands änglafurste. Mot dessa bistår mig ingen utom er änglafurste, Mikael,

ਸੁਣੋ Daniel 10