Markus 1 SK73 [abbreviation] brought to you by [publisher] Learn more

Devotional

Versions

Cancel
 
1
1Detta är begynnelsen af Jesu Christi, Guds Sons, Evangelio; 2Såsom skrifvet är i Propheterna: Si, jag sänder min Ängel framför ditt ansigte, hvilken bereda skall din väg för dig; 3Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg; görer hans stigar rätta. 4Johannes var i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse. 5Och till honom gingo ut hela Judiska landet, och de utaf Jerusalem; och läto sig alle döpa af honom i Jordans flod, och bekände sina synder. 6Och Johannes var klädd med camelahår, och med en lädergjording om sina länder; och åt gräshoppor och vildhannog; 7Och predikade, och sade: En kommer efter mig, som starkare är än jag, hvilkens skotvänger jag icke värdig är att nederfalla och upplösa. 8Jag döper eder med vatten; men han skall döpa eder med dem Helga Anda. 9Och det begaf sig i de dagar, att Jesus kom utaf Galileen ifrå Nazareth, och lät sig döpa af Johanne i Jordan. 10Och straxt steg han upp utu vattnet, och såg himlarna öppnas, och Andan, såsom en dufvo, nederkomma öfver honom. 11Och en röst kom af himmelen: Du äst min käre Son, i hvilkom mig väl behagar. 12Och Anden dref honom straxt uti öknena; 13Och han var i öknene i fyratio dagar, och frestades af Satana; och var med vilddjuren; och Änglarna tjente honom. 14Men sedan Johannes vardt fången, kom Jesus uti Galileen, och predikade Evangelium om Guds rike, 15Sägandes: Tiden är fullkomnad, och Guds rike är för handene; bättrer eder, och tror Evangelio. 16När han gick utmed det Galileiska hafvet, såg han Simon, och Andream, hans broder, kasta sin nät i hafvet; ty de voro fiskare. 17Och Jesus sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till menniskofiskare. 18Straxt gåfvo de sin nät öfver, och följde honom. 19Och då han gick dädan litet fram bätter, såg han Jacobum, Zebedei son, och Johannem, hans broder, att de i båtenom byggde sin nät. 20Och straxt kallade han dem; då öfvergåfvo de sin fader, Zebedeum, uti båten, med legodrängarna, och följde honom. 21Och de gingo till Capernaum; och straxt, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon och lärde. 22Och de förundrade storliga på hans lärdom; förty han lärde väldeliga, och icke såsom de Skriftlärde. 23Och i deras Synagogo var en menniska besatt med den orena andan; och han ropade, 24Och sade: Ack! hvad hafve vi med dig beställa, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige. 25Och Jesus näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut af menniskone. 26Då ref den orene anden honom, och ropade högt, och for ut af honom. 27Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde hvarannan till, och sade: Hvad är detta? Hvad ny lärdom är detta? Ty han bjuder de orena andar med väldighet, och de lyda honom. 28Och hans rykte gick straxt allt omkring i Galilee gränsor. 29Och de gingo straxt utu Synagogon, och kommo uti Simons och Andree hus, med Jacobo och Johanne. 30Och Simons svära låg sjuk i skälfvo; och straxt sade de honom om henne. 31Då gick han till och reste henne upp, och tog henne vid handena; och i det samma öfvergaf skälfvosjukan henne, och hon gick sedan och tjente dem. 32Om aftonen, då solen nedergången var, hade de till honom allahanda sjuka, och dem som qvaldes af djeflar; 33Och hele staden var församlad för dörrena. 34Och han gjorde många helbregda, som kranke voro af allahanda sjukdom; och dref ut många djeflar, och tillstadde icke djeflarna tala; ty de kände honom. 35Och om morgonen, ganska bittida för dag, stod han upp och gick ut; och Jesus gick bort uti ett öde rum, och der bad han. 36Och Simon kom efter farandes, och de med honom voro. 37Och då de funno honom, sade de till honom: Alle söka dig. 38Sade han dem: Låt oss gå uti nästa städerna, att jag ock der predikar; ty fördenskull är jag kommen. 39Och han predikade i deras Synagogor, öfver hela Galileen, och utdref djeflar. 40Och till honom kom en spitelsk man, och bad honom, föll på knä för honom, och sade till honom: Vill du, så kan du göra mig ren. 41Då varkunnade sig Jesus öfver honom, och uträckte sina hand, och tog uppå honom, och sade: Jag vill, var ren. 42Och när han det sagt hade, gick straxt spitelskan af honom, och han vardt ren. 43Och Jesus hotade honom, och sänden straxt ifrå sig; 44Och sade honom: Se till, att du säger ingom detta; utan gack bort, och visa dig Prestenom, och offra, för din rening, det Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem. 45Men då han utgången var, begynte han förkunna mycket, och berykta det som skedt var; så att han icke nu mer kunde uppenbarliga gå in uti staden, utan blef ute i öde rum; och de kommo till honom af alla ändar.