YouVersion Logo
Search Icon

Psaltaren 62

62
1En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. 2Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper. 3Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är. 4Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur? 5De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. Sela. 6Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp. 7Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller. 8När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud. 9Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. Sela. 10Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro. 11Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå. 12Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är. Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.

Currently Selected:

Psaltaren 62: SK73

Highlight

Share

Copy

None

Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in

YouVersion uses cookies to personalize your experience. By using our website, you accept our use of cookies as described in our Privacy Policy