Ordspråksboken 11
11
1Falsk våg är Herranom en styggelse; men en full vigt är honom behagelig. 2Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka. 3Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare. 4Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden. 5Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende. 6De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet. 7När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet. 8Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad. 9Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade. 10En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad. 11Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten. 12Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det. 13En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det. 14Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till. 15Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker. 16Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara. 17En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod. 18De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt. 19Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden. 20Herren hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma. 21Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda. 22En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone. 23De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka. 24Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare. 25Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda. 26Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer. 27Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom. 28Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf. 29Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara. 30Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda. 31Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?
Currently Selected:
Ordspråksboken 11: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in