Lukas 2
2
1Det begaf sig i den tiden, att af Kejsar Augusto utgick ett bud, att all verlden skulle beskattas; 2Och denna beskattning var den första, och skedde under den höfdingen öfver Syrien, Cyrenio. 3Och de gingo alle, hvar uti sin stad, till att låta beskatta sig. 4Så for ock Joseph upp af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judiska landet, till Davids stad, som heter BethLehem; ty han var af Davids hus och slägt; 5På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolofvada hustru, hvilken hafvandes var. 6Så begaf sig, medan de voro der, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda. 7Och hon födde sin förstfödda Son, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem var icke rum i herbergena. 8Och i den samma ängden voro någre herdar, de der vakade, och höllo vård om nattena öfver sin hjord. 9Och si, Herrans Ängel stod när dem, och Herrans klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade. 10Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade; si, jag bådar eder stor glädje, hvilken allo folkena vederfaras skall; 11Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus Herren, i Davids stad. 12Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna barnet svept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo. 13Och straxt vardt med Ängelen ett stort tal af den himmelska härskaran, de der lofvade Gud, och sade: 14Ära vare Gud i höjdene, och frid på jordene, och menniskomen en god vilje. 15Och det begaf sig, att Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, och herdarna begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå till BethLehem, och se det som vi hafve hört skedt vara, det Herren oss uppenbarat hafver. 16Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och barnet nederlagdt i krubbon. 17Och då de det sett hade, beryktade de ut hvad dem sagdt var om detta barnet. 18Och alle, de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd voro af herdarna. 19Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta. 20Och herdarna gingo tillbaka igen, prisade och lofvade Gud öfver allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt var. 21Och då åtta dagar voro framgångne, att barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hvilket så kalladt var af Ängelen, förr än han aflad vardt i moderlifvet. 22Och då deras renselsedagar voro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom till Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för Herran; 23Såsom skrifvet är i Herrans lag: Allt mankön, som först öppnar moderlifvet, skall kallas heligt Herranom; 24Och på det de skulle offra, såsom sagdt var i Herrans lag, ett par turturdufvor, eller två unga dufvor. 25Och si, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var med honom. 26Och han hade fått svar af den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene Herrans Christ. 27Och han kom af Andans tillskyndelse i templet. Och föräldrarna båro in barnet Jesum, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var i lagen. 28Då tog han honom i sin famn, och lofvade Gud, och sade: 29Herre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafver; 30Ty min ögon hafva sett dina salighet; 31Hvilka du beredt hafver för allo folke; 32Ett Ljus till Hedningarnas upplysning, och ditt folk Israel till pris. 33Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom. 34Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Si, denne är satt till ett fall och uppståndelse mångom i Israel, och till ett tecken, hvilko emot sagdt varder. 35Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras. 36Och der var en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assurs slägte; hon var kommen till en stor ålder, och hade lefvat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom; 37Och var nu en enka, vid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag. 38Hon kom ock dertill i samma stundene, och prisade Herran; och talade om honom till alla dem, som i Jerusalem vänte förlossning. 39Och då de all ting fullbordat hade efter Herrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth. 40Men barnet växte upp, och förstärktes i Andanom, och uppfylldes med vishet; och Guds nåd var med honom. 41Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden. 42Och då han vardt tolf åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter högtidenes sedvänjo; 43Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten Jesus qvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste der intet af. 44Men de mente, att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och vänner. 45Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom. 46Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de lärare, hörandes dem, och frågandes dem; 47Och alle, de honom hörde, förskräckte sig öfver hans förstånd och svar. 48Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Si, din fader och jag hafve sökt efter dig sörjande. 49Och han sade till dem: Hvad är det, att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker, som min Fader tillhöra, bör mig vara? 50Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade. 51Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta. 52Och Jesus växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.
Currently Selected:
Lukas 2: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in