1 Mosebok 34
34
1Men Dina Leas dotter, den hon Jacob födt hade, gick ut till att bese dess landsens döttrar. 2Då Sichem, Hemors Heveens son, som var dess landsens herre, såg henne, tog han henne, och belägrade henne, och förkränkte henne. 3Och hon låg honom hårdt på hjertat, och han hade pigona kära, och talade ljufliga med henne. 4Och Sichem sade till sin fader Hemor: Tag mig den pigona till hustru. 5Och Jacob förnam, att hans dotter Dina var skämd, och hans söner voro med boskapenom ute på markene: Och Jacob tigde till dess de kommo. 6Då gick Hemor Sichems fader ut till Jacob, till att tala med honom. 7I det kommo Jacobs söner af markene; och då de det hörde, förtröt det männerna, och vordo ganska vrede, att han hade gjort en dårskap i Israel, och belägrat Jacobs dotter; ty det var icke rätt gjordt. 8Då talade Hemor med dem, och sade: Mins sons Sichems hjerta trängtar efter edra dotter; käre, gifver honom henne till hustru. 9Befrynder eder med oss; gifver oss edra döttrar, och tager I våra döttrar. 10Och bor när oss: Landet skall stå eder öppet; bygger och bruker, och bor derinne. 11Och Sichem sade till hennes fader och bröder: Låter mig finna nåd när eder, hvad I mig sägen, det vill jag gifva. 12Begärer man troliga af mig morgongåfvor och skänker, jag vill gifva, som I begären; gifver mig allenast pigona till hustru. 13Då svarade Jacobs söner Sichem, och hans fader Hemor, och talade bedrägeliga, derföre, att deras syster Dina var skämd: 14Och sade till dem: Vi kunne det icke göra, att vi skole gifva våra syster enom oomskornom manne; ty det vore oss en skam. 15Dock likväl vilje vi vara eder till viljes, om I varden oss like, och allt mankön ibland eder varder omskoret. 16Då vilje vi gifva eder våra döttrar, och taga oss edra döttrar, och bo när eder, och vara ett folk. 17Men hvar I icke viljen lyda oss, och omskära eder, så vilje vi taga våra dotter, och fara vår väg. 18Det talet behagade Hemer och hans son väl. 19Och den unge mannen fördröjde intet att göra så; förty han hade lust till Jacobs dotter, och han var härlig hållen öfver alla i hans faders huse. 20Så gingo Hemor och hans son Sichem i stadsporten, och talade med borgarena i stadenom, och sade: 21Desse män äro fridsamme när oss, och vilja bygga och bo i landena. Så är nu landet vidt begripet; vi vilje taga oss deras döttrar, och gifva dem våra döttrar. 22Men då vilja de vara oss till viljes, så att de bo när oss, och varda ett folk med oss, om vi omskäre allt det som mankön är ibland oss, såsom de omskorne äro. 23Deras boskap och ägodelar, och allt det de hafva, blifver vårt, om vi eljest blifvom dem till viljes, så att de bo när oss. 24Och de lydde Hemor och Sichem hans sone, alle de som genom hans stadsport ut och in gingo, och omskoro allt det som mankön var, det som i deras stad ut och in gick. 25Och på tredje dagenom, då det värkte dem, togo de två Jacobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, hvardera sitt svärd, och gingo dristeliga in i staden, och slogo ihjäl allt det som var mankön. 26Och slogo också ihjäl Hemor och hans son Sichem med svärds ägg, och togo sina syster Dina utaf Sichems huse, och gingo sin väg. 27Då kommo Jacobs söner öfver de slagna, och skinnade staden, derföre, att de skämt hade deras syster. 28Och togo deras får, fä, åsnar, och hvad i stadenom och på markene var: 29Och alla deras håfvor; all barn och qvinnor togo de till fångar, och skinnade allt det i husen var. 30Och Jacob sade till Simeon och Levi: I hafven åstadkommit, att jag blifver illa känder för alla dessa lands inbyggare, de Cananeer och Phereseer: Och jag är en ringa hop; när de nu församla sig öfver mig, så slå de mig ihjäl, så varder jag om intet gjord med mino huse. 31Men de svarade: Skulle de då handla med våra syster, såsom med ene sköko?
Currently Selected:
1 Mosebok 34: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in