1 Mosebok 29
29
1Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger. 2Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom. 3Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen. 4Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran. 5Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl. 6Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren. 7Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet. 8De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren. 9Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren. 10Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får. 11Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret. 12Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader. 13Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var. 14Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom, 15Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön? 16Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel. 17Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte. 18Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter. 19Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig. 20Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne. 21Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne. 22Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop. 23Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne. 24Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo. 25Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig? 26Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta. 27Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år. 28Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru. 29Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo. 30Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren. 31Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma. 32Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär. 33Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon. 34Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi. 35Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.
Currently Selected:
1 Mosebok 29: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in