Psaltaren 104
104
Herrens storhet
1Lova Herren, min själ!
Herre, min Gud, du är hög och stor,
i majestät och härlighet är du klädd.
2Insvept i ljus som i en mantel,
spänner du ut himlen som ett tält.
3Du timrar på vattnen dina salar,
molnen gör du till din vagn,
du far på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.
5Du grundade jorden på dess fästen,
så att den ej vacklar till evig tid.
6Med djupet täckte du den som med en klädnad,
upp över bergen stod vattnen.
7Vid din tillrättavisning flydde de,
för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
8Berg höjde sig och dalar sänkte sig
på den plats du hade bestämt för dem.
9En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida.
Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden.
10Du lät källor flyta fram i dalarna,
mellan bergen tog de sin väg.
11De vattnar alla markens djur,
vildåsnorna släcker där sin törst.
12Vid dem bor himlens fåglar,
från trädens grenar höjer de sin röst.
13Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av den frukt du skapar.
14Du låter gräs skjuta upp för djuren
och örter till människans tjänst.
Så låter du bröd komma från jorden
15och vin som gläder människans hjärta.
Du gör hennes ansikte glänsande av olja,
och brödet styrker hennes hjärta.
16 Herrens träd blir mättade,
Libanons cedrar, som han planterat.
17Fåglarna bygger där sina nästen,
hägern har sitt bo i cypresserna.
18Stenbockarna har fått de höga bergen,
klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.
19Du gjorde månen till att bestämma tider,
solen vet stunden då den skall gå ner.
20Du sänder mörker och det blir natt,
då kommer alla skogens djur i rörelse.
21De unga lejonen ryter efter rov
och begär sin föda av Gud.
22Solen går upp, då drar de sig tillbaka
och lägger sig ner i sina hålor.
23Människan går ut till sin gärning
och arbetar till dess att kvällen kommer.
24Hur många är inte dina verk, Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du har skapat.
25Där är havet, det stora och vida,
där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser,
både stora och små.
26Där går skeppen,
där leker Leviatan som du har skapat.
27Alla väntar de på dig
att du skall ge dem mat i rätt tid.
28Du ger dem och de samlar in,
du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
29Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta,
du tar bort deras ande och de dör
och vänder åter till stoft.
30Du sänder din Ande, då skapas de
och du förnyar jordens ansikte.
31Må Herrens härlighet vara i evighet!
Må Herren glädja sig över sina verk.
32Han ser på jorden och den bävar,
han rör vid bergen och de ryker.
33Jag vill sjunga för Herren
så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
34Må mina tankar behaga honom,
jag vill glädja mig i Herren.
35Må syndare försvinna från jorden
och inga ogudaktiga mer vara till.
Lova Herren, min själ!
Halleluja!
Currently Selected:
Psaltaren 104: SFB98
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby