Jeremia 31
31
Israels kommande frälsning
1På den tiden, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.
2
Så säger Herren:
Det folk som kommer undan svärdet
finner nåd i öknen.
Israel får gå dit där jag ger det ro.
3Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd förbliva över dig.
4Än en gång skall jag upprätta dig,
så att du blir upprättad, du jungfru Israel.
Än en gång skall du ta upp din tamburin
och dra ut i dans bland dem som är glada.
5Än en gång skall du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar skall själva njuta av frukten.
6Ty en dag kommer
då väktare skall ropa på Efraims berg:
Kom, låt oss dra upp till Sion,
upp till Herren, vår Gud."
7Ty så säger Herren:
Jubla i glädje över Jakob,
höj fröjderop över honom
som är den främste bland folken.
Brist ut i lovsång och säg:
"Fräls, Herre, ditt folk,
de som finns kvar av Israel."
8Se, jag skall föra dem från landet i norr
och samla dem från jordens yttersta hörn,
bland dem både blinda och halta,
både havande kvinnor och barnaföderskor.
I en stor skara skall de komma tillbaka hit.
9Gråtande skall de komma,
men jag skall leda dem
där de går bedjande fram.
Jag skall föra dem till vattenbäckar
på en jämn väg där de inte skall stappla.
Ty jag är en fader för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
10Hör Herrens ord, ni hednafolk,
och förkunna det i kustländerna i fjärran.
Säg: Han som skingrade Israel
skall också samla det
och bevara det som en herde bevarar sin hjord.
11Ty Herren skall befria Jakob
och friköpa honom från den som är starkare än han.
12De skall komma och jubla på Sions höjd
och strömma likt en flod till Herrens goda,
till säd, vin och olja
och till unga får och oxar.
Deras själ skall vara som en vattenrik trädgård,
och de skall inte sörja mer.
13Då skall unga kvinnor dansa och vara glada,
unga och gamla skall glädja sig tillsammans.
Jag skall förvandla deras sorg till glädje
och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.
14Prästerna skall jag mätta med utsökta rätter
och mitt folk skall mättas av mitt goda,
säger Herren.
Guds barmhärtighet mot Israel
15Så säger Herren:
Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Det är Rakel som gråter över sina barn,
hon vill inte låta trösta sig,
eftersom hennes barn inte mer finns till.
16Men så säger Herren:
Sluta med din högljudda gråt,
låt inte dina ögon fälla tårar.
Ty ditt verk skall få sin lön, säger Herren,
och de skall vända tillbaka från sina fienders land.
17Det finns hopp för din framtid,
säger Herren.
Dina barn skall vända tillbaka till sitt land.
18Jag har hört hur Efraim klagar:
"Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad som en otämd kalv.
Omvänd mig, så blir jag omvänd!
Ty du är Herren, min Gud.
19Ty sedan jag har vänt om
känner jag ånger,
och sedan jag har besinnat mig
slår jag mig på höften.#slår jag mig på höften av sorg och smärta.
Jag både blygs och skäms
då jag nu bär min ungdoms förnedring."
20Är inte Efraim en dyrbar son för mig,
är han inte mitt älsklingsbarn?
Ju mer jag går till rätta med honom,
desto mer tänker jag på honom.
Därför ömmar mitt hjärta för honom.
Jag måste förbarma mig över honom,
säger Herren.
21Sätt upp vägmärken åt dig,
skaffa dig vägvisare!
Ge akt på vägen,
på stigen där du vandrade.
Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer.
22Hur länge skall du irra hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren vill skapa något nytt på jorden:
En kvinna skall omsluta en mäktig man.
23Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer,
skall man ännu en gång säga detta ord:
" Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning,
du heliga berg."
24Och Juda folk med alla sina städer skall bo där tillsammans,
jordbrukare såväl som vandrande herdar.
25Ty jag skall stärka trötta själar,
och alla utsvultna själar skall jag mätta.
26Vid detta vaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.
27Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall beså Israels land och Juda land med säd av människor och med säd av djur. 28 Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp, bryta ner, fördärva, förgöra och skada, skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. 29 På den tiden skall man inte mer säga: "Fäderna har ätit sura druvor och barnens tänder blir ömma av dem." 30 Nej, var och en skall dö genom sin egen missgärning. Den som äter sura druvor får själv ömma tänder.
31Det nya förbundet
Se, dagar skall komma, säger Herren,
då jag skall sluta ett nytt förbund
med Israels hus och med Juda hus,
32inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder
den dag då jag tog dem vid handen
och förde dem ut ur Egyptens land -
det förbund med mig som de bröt
fastän jag var deras rätte herre -
säger Herren.
33Nej, detta är det förbund
som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus,
säger Herren:
Jag skall lägga min lag i deras inre
och skriva den i deras hjärtan.
Jag skall vara deras Gud
och de skall vara mitt folk.
34Då skall de inte mer behöva undervisa varandra,
ingen sin broder och säga:
"Lär känna Herren!"
Ty alla skall känna mig
från den minste bland dem till den störste,
säger Herren.
Ty jag skall förlåta deras missgärningar
och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.
35Så säger Herren,
han som har satt solen till att lysa om dagen
och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång,
han som rör upp havet så att dess böljor brusar,
Herren Sebaot är hans namn:
36Om denna ordning inte längre består inför mig,
säger Herren,
först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk
inför mig för alltid.
37Så säger Herren:
Om himlen därovan kan mätas
och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
först då skall jag förkasta hela Israels släkte
för allt vad de har gjort,
säger Herren.
38Se, dagar skall komma, säger Herren, då staden skall bli uppbyggd åt Herren, från Hananeltornet till Hörnporten. 39 Och mätsnöret skall vidare dras rätt fram mot Garebshöjden och skall sedan vändas mot Goa. 40 Hela dalen där man lagt lik och aska och alla fälten ner till Kidrondalen och till hörnet vid Hästporten österut skall vara helgade åt Herren. Aldrig mer skall staden raseras eller förstöras.
Currently Selected:
Jeremia 31: SFB98
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby