1
Hälsning
1Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avdelad för att förkunna Guds evangelium, 2som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga skrifterna, 3evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt 4och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre. 5Genom honom har jag fått nåden och uppdraget att som apostel föra alla hedningar till lydnad i tro, hans namn till ära. 6Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus.
7Jag hälsar er, alla Guds älskade i Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.
Paulus och församlingen i Rom
8Först och främst: jag tackar alltid min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen talar om er tro. 9Gud, som jag tjänar med min ande när jag förkunnar evangeliet om hans son, kan vittna om att jag ständigt nämner er i mina böner. 10Jag ber att jag äntligen skall få möjlighet att resa till er, om det är Guds vilja. 11Ty jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor för att ni skall bli stärkta, 12eller snarare: för att vi tillsammans skall få tröst genom vår gemensamma tro, er och min. 13Jag vill att ni skall veta, bröder, att jag ofta — fast det hittills alltid kommit något i vägen — har tänkt besöka er för att kunna skörda någon frukt bland er liksom bland alla andra hedningar. 14Greker och barbarer, lärda och olärda — alla har jag skyldigheter mot. 15Därav min iver att förkunna evangeliet också för er i Rom.
16Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror, juden främst men också greken. 17I evangeliet uppenbaras nämligen en rättfärdighet från Gud, genom tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva genom tron.
Ett liv utan kunskap om Gud
18Ty Guds vrede uppenbaras från himlen och drabbar all gudlöshet och orätt hos de människor som håller sanningen fången i orättfärdighet. 19Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. 20Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem; 21de har haft kunskap om Gud men inte ärat honom som Gud eller tackat honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. 22De ville gälla för visa men blev till dårar. 23De bytte ut den oförgänglige Gudens härlighet mot bilder av förgängliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur.
24Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 25De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. 26Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, 27likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. 28Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, 29uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. 30De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud. De är fräcka, övermodiga och skrytsamma, uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar, 31tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. 32De vet vad Gud har bestämt: att alla som lever så förtjänar döden. Ändå är det just så de lever, ja än värre, de tycker det är bra när andra gör det.
Loading reference in secondary version...