1
1Obadjas syner.
Dom över Edom
Så säger Herren Gud om Edom:
Ett budskap har kommit till oss från Herren,
en budbärare har sänts ut till folken:
»Kom, låt oss dra ut
i strid mot Edom!«
2Jag gör dig till det ringaste av folken,
du skall bli djupt föraktad.
3Ditt övermod förledde dig,
du som bor bland bergsklyftorna
och håller till högt däruppe,
du som tänker:
Vem kan störta mig till jorden?
4Om du bygger ditt näste högt som örnen,
om du har ditt rede bland stjärnorna,
skall jag ändå störta dig ner därifrån,
säger Herren.
5Kommer det tjuvar till dig,
kommer det rövare om natten
— ack, du förintas —
då stjäl de väl bara vad de behöver?
Kommer det druvplockare till dig,
då lämnar de väl en efterskörd?
6Men grundligt blir Esau genomsökt,
hans gömda skatter letas fram.
7Dina bundsförvanter
driver dig bort till gränsen.
Dina vänner bedrar dig
och tar makten över dig.
De som delat ditt bröd
gillrar snaror för dig.
8När den dagen kommer,
säger Herren,
skall jag förgöra de visa i Edom,
all klokhet på Esaus berg.
— Det finns ingen klokhet där. —
9Dina hjältar, Teman, slås av skräck,
ingen blir kvar på Esaus berg.
För mord, 10för våld mot din broder Jakob
skall du höljas i skam
och utplånas för all framtid.
11Den dagen du höll dig undan,
den dagen främlingar förde bort hans rikedomar
och utlänningar drog in genom hans portar
och kastade lott om Jerusalem,
då var du själv som en av dem.
12Hur kunde du skadeglatt se på din broder
på hans olyckas dag!
Hur kunde du skratta åt Judas folk
på deras undergångs dag!
Hur kunde du ta så stora ord i din mun
denna nödens dag!
13Hur kunde du dra in genom mitt folks port
på deras ofärds dag!
Hur kunde du skadeglatt se på hans olycka
på hans ofärds dag!
Hur kunde du lägga beslag på hans rikedomar
på hans ofärds dag!
14Hur kunde du ställa dig vid passet
för att hugga ner de flyende,
hur kunde du utlämna dem som kommit undan
denna nödens dag!
15Herrens dag är nära
för alla folk.
Som du har handlat mot andra,
så skall du själv behandlas,
dina gärningar skall drabba dig själv.
Löfte till Israel
16Den bägare ni tvangs dricka
på mitt heliga berg
skall de omgivande folken dricka.
De skall dricka och sluddra,
de skall bli som om de aldrig funnits.
17Men på Sions berg skall en räddad skara bo.
Det skall vara en helig plats.
Och Jakobs folk skall ta arv
efter dem som tog deras arv.
18Jakobs folk skall bli en eld
och Josefs folk en låga,
men Esaus folk blir till halm,
de skall antändas och förtäras.
Ingen skall överleva av Esaus folk.
Herren har talat.
19Negev, dvs. Esaus berg, och Låglandet, dvs. Filisteen, skall de ta i besittning. Efraims område och Samarias område skall de ta i besittning, och Benjamin skall inta Gilead. 20De bortförda israeliterna, de i Halach, skall ta kanaaneernas land i besittning ända till Sarefat, och de bortförda från Jerusalem som bor i Sefarad skall ta Negevs städer i besittning. 21De räddade på Sions berg skall dra upp till Esaus berg och härska över dem.
Kungamakten skall tillhöra Herren.
Loading reference in secondary version...