LUKASEVANGELIET 11
11
Herrens bön
1En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sa en av hans lärjungar till honom: ˮHerre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.ˮ 2Han sa: ˮNär ni ber ska ni säga:
Fader, låt ditt namn hållas heligt.
Låt ditt rike komma.
3Ge oss varje dag vårt dagliga bröd.
4Förlåt oss våra synder,
för också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse.ˮ
5Han sa till dem: ˮTänk er att någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: ʼGode vän, låna mig tre bröd, 6för en vän som är på resa har kommit till mig och jag har inget att sätta fram åt honom.ʼ 7Skulle då han där inne svara: ʼLåt mig vara i fred. Dörren är redan låst och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.ʼ 8Jag säger er att även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver eftersom den andre är så påträngande.
Be, sök, knacka
9Därför säger jag er: Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Knacka, och dörren ska öppnas för er. 10För den som ber ska få, och den som söker ska finna, och för den som knackar ska dörren öppnas. 11Finns det någon far bland er som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk? 12Eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13Om alltså ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?ˮ
Jesus och djävulen
14Jesus kastade ut en demon som var stum. När demonen hade farit ut talade den stumme, och folket häpnade. 15Men några av dem sa: ˮDet är med demonernas härskare djävulen som han kastar ut demonerna.ˮ 16Andra ville sätta honom på prov och begärde av honom ett tecken från himlen. 17Men han visste vad de tänkte och sa till dem: ˮEtt rike i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. 18Om nu också Satan kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? För ni säger att det är med djävulen som jag kastar ut demonerna. 19Men om det är med djävulen som jag kastar ut demonerna, med vilka kastar då era söner ut dem? Därför ska de vara era domare. 20Men om det är med Guds finger jag kastar ut demonerna, då har Guds rike kommit till er. 21När en stark man som är beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22Men när någon som är ännu starkare attackerar och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. 23Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
En oren andes återkomst
24När den orena anden farit ut ur en människa vandrar den genom torra trakter letande efter vila. Men om den inte finner någon säger den: ʼJag vill återvända till mitt hus som jag lämnade.ʼ 25När den då kommer och finner det städat och ordnat, 26går den och tar med sig sju andra andar som är ondare än den själv, och de går in och bor där. För den människan blir slutet värre än början.ˮ
27Då han sa detta ropade en kvinna i folkskaran: ˮSalig är den mor som födde dig och ammade dig!ˮ 28Men Jesus sa: ˮSaliga är hellre de som lyssnar till Guds ord och håller det.ˮ
Kravet på ett tecken
29Då folk strömmade till började han säga: ˮDetta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken men ska inte få något annat än Jonas tecken. 30För liksom Jona var ett tecken för folket i Nineve, så ska Människosonen vara det för detta släkte. 31Drottningen av Söderlandet ska stå upp vid domen med detta släktes män och fördöma dem. För hon kom från ett avlägset land för att lyssna till Salomos vishet. Och här är något som är större än Salomo. 32Män från Nineve ska träda fram vid domen med detta släkte och fördöma det. För de omvände sig då Jona gav sitt budskap. Och här är något som är större än Jona.
Kroppens ljus
33Ingen tänder en lykta och ställer den undangömd eller under sädesmåttet. Man placerar den på hållaren så att de som kommer in ser skenet. 34Ögat är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. 35Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. 36Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lyktans sken ger dig ljus.ˮ
Jesus anklagar fariseerna och de laglärda
37Under det att Jesus talade bjöd en farisé honom hem till sig för att äta. Han gick in och lade sig till bords. 38Farisén blev förvånad när han såg att han inte tvättade sig före måltiden. 39Men Herren sa till honom: ˮNi fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. 40Ni oförståndiga, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? 41Ge vad som är inuti som gåva, så blir allting rent för er.
42Men fördömelse över er, fariseer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla slags kryddväxter men går förbi rättvisan och kärleken till Gud. Men det ena borde ni göra utan att försumma det andra. 43Fördömelse över er, fariseer! Ni älskar den förnämsta platsen i synagogorna och hälsningarna på torgen. 44Fördömelse över er! Ni liknar dolda gravar som folk ovetande trampar på.ˮ
45En av de laglärda sa då: ˮLärare, när du säger så förolämpar du även oss.ˮ 46Han svarade: ˮFördömelse också över er, laglärda! Ni lastar besvärliga packningar på människorna, och själva rör ni inte vid packningarna med ett finger. 47Fördömelse över er! Ni bygger gravmonument över profeterna som era fäder mördade. 48Så vittnar ni om och bejakar era fäders gärningar, för de dödade profeterna och ni bygger gravmonument över dem. 49Därför har också Guds vishet sagt: ʼJag ska sända profeter och apostlar till dem, och några ska de mörda och förfölja.ʼ 50Därför ska av detta släkte utkrävas alla profeters blod som utgjutits från världens skapelse, 51från Abels blod ända till Sakarjas blod, han som dödades mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: det ska utkrävas av detta släkte.
52Fördömelse över er, laglärda! Ni har tagit bort kunskapens nyckel. Själva gick ni inte in och ni hindrade dem som ville in.ˮ
53När han gick därifrån började de skriftlärda och fariseerna ansätta honom häftigt och försöka få honom att uttala sig om allt möjligt. 54De lurpassade på honom för att fånga honom genom något ord från hans läppar.
Currently Selected:
LUKASEVANGELIET 11: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel