YouVersion Logo
Search Icon

RUT 1

1
Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut
1I de dagarna när domarna styrde blev det svält i landet. Då begav sig en man från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moab. 2Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans söner Mahlon och Kiljon. Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. De kom till Moab och slog sig ner där.
3Så dog Noomis man Elimelek, och hon blev ensam med sina båda söner. 4Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa och den andra Rut. De levde i Moab ungefär tio år, 5sedan dog även sönerna Mahlon och Kiljon. Så Noomi blev ensam kvar, utan söner och make.
6Då bröt Noomi upp med sina svärdöttrar för att återvända från Moab. För hon hade hört i Moab att Herren hade besökt sitt folk genom att ge dem bröd. 7Hon lämnade platsen där hon bott, och hennes båda svärdöttrar följde henne. De vandrade åter till Juda. 8Men Noomi sa till sina båda svärdöttrar: ”Återvänd till era mödrars hus igen! Må Herren visa er godhet, så som ni visat godhet mot de döda och mot mig. 9Må Herren skänka er trygghet med hem och make.” Hon kysste dem, och de storgrät. 10De sa till Noomi: ”Nej, vi vill återvända med dig till ditt folk.” 11Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Har jag fler söner i mitt moderliv som kan bli män åt er? 12Vänd tillbaka, mina döttrar. Gå! Jag är för gammal att gifta om mig. Och även om jag ännu såg hopp för mig, om jag redan i natt gav mig åt en man och därtill födde söner, 13skulle ni då vänta tills de blev vuxna? Skulle ni avhålla er och leva utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, för Herrens hand har drabbat mig.” 14Då storgrät de igen. Orpa kysste sin svärmor, men Rut höll sig intill henne.
15Noomi sa då: ”Se, din svägerska återvänder till sitt folk och sina gudar. Vänd om och följ din svägerska!” 16Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig, att återvända och inte följa dig. För dit du går vill jag gå, och där du bor vill jag bo. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17Jag vill dö där du dör, och där vill jag begravas. Jahve må behandla mig strängt om något annat än döden skiljer mig från dig.” 18När Noomi såg att Rut var fast besluten att gå med henne avslutade hon samtalet.
19Så gick de tillsammans till Betlehem. När de anlände kom hela staden i rörelse på grund av dem. Och kvinnorna sa: ”Är det Noomi?” 20Hon sa till dem: ”Kalla mig inte Noomi, utan Mara, för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig. 21Rik reste jag härifrån, tomhänt förde Herren mig tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi? Herren har ju vittnat mot mig, den Allsmäktige har gjort mig illa.”
22Så Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter Rut, som hade följt med från Moab. De anlände till Betlehem när kornskörden började.

Currently Selected:

RUT 1: SB

Highlight

Share

Copy

None

Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in

YouVersion uses cookies to personalize your experience. By using our website, you accept our use of cookies as described in our Privacy Policy