APOSTLAGÄRNINGARNA 20
20
Paulus resa till Makedonien och Grekland
1Då oroligheterna hade lagt sig sände Paulus efter lärjungarna och uppmuntrade dem. Därefter tog han farväl och for till Makedonien. 2Efter att han farit genom det området och ihärdigt förmanat och tröstat bröderna kom han till Grekland. 3Där uppehöll han sig i tre månader. Han stod i begrepp att avsegla till Syrien, men en judisk sammansvärjning mot honom gjorde att han istället reste tillbaka genom Makedonien. 4Med Paulus följde Pyrrhos son Sopatros från Beroia, Aristarchos och Secundus från Thessalonike, Gaius från Derbe, Tychikos och Trofimos från Asien, och Timotheos. 5Dessa avreste i förväg och inväntade oss i Troas. 6Men vi avseglade från Filippi efter det osyrade brödets högtid. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.
Eutychos får liv igen
7På söndagen var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus talade till dem och eftersom han avsåg att resa nästa dag varade hans tal till midnatt. 8Det fanns en hel del lampor på övervåningen där vi var samlade. 9En ung man vid namn Eutychos satt vid fönstret, och då Paulus talade länge föll han i djup sömn. Överväldigad av sömnen föll han ner från tredje våningen, och lyftes upp död. 10Paulus gick då ner och lade sig över honom och tog honom i sina armar och sa: ˮVar inte oroliga, för hans själ är kvar i honom.ˮ 11Sedan gick Paulus åter upp, bröt brödet och åt. Han talade länge, ända till gryningen, då han lämnade dem. 12De gick iväg med pojken. Han levde, och de kände stor lättnad.
Resan från Troas till Miletos
13Vi hade i förväg avseglat med skeppet till Assos där vi skulle ta med Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv avsåg att ta landvägen. 14Då han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom så till Mitylene. 15Därifrån avseglade vi nästa dag och nådde fram i höjd med Chios. Nästa dag lade vi till vid Samos, och dagen därpå kom vi till Miletos. 16Paulus hade nämligen beslutat att segla förbi Efesos för att inte bli fördröjd i Asien. Han ville skynda på för att om möjligt vara i Jerusalem på pingstdagen.
Paulus avskedstal till de äldste från Efesos
17Från Miletos sände Paulus bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. 18När de hade kommit till honom sa han: ˮNi vet hur jag levde bland er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. 19Jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar, och under prövningar som kom över mig genom judarnas sammansvärjning. 20Jag har inte undanhållit något som kunde vara er till nytta utan gjort det känt, och jag har undervisat offentligt och i hemmen. 21Och för både judar och hedningar har jag vittnat om omvändelse till Gud och tro på vår Herre Jesus. 22Och lyssna, bunden i Anden beger jag mig till Jerusalem utan att veta vad jag ska möta där. 23Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad gör klart för mig att bojor och lidanden väntar mig. 24Men jag anser inte att mitt liv har något värde för mig själv. Jag vill bara fullborda mitt lopp och den tjänst som jag fått av Herren Jesus: att vittna om det goda budskapet om Guds nåd.
25Och lyssna, nu vet jag att alla ni som jag varit hos och förkunnat riket för, ni ska inte mer se mitt ansikte. 26Därför vittnar jag i dag för er att jag är utan skuld till någons blod. 27För jag har inte undanhållit att göra känt för er allt vad som rör Guds plan och vilja. 28Ge akt på er själva och på hela den hjord där den helige Ande har satt er till församlingsledare, för att ni ska vara herdar i Guds församling som han förvärvat åt sig med sitt eget blod. 29Jag vet att när jag lämnat er ska vilda vargar komma in bland er. De ska inte skona hjorden. 30Och bland er själva ska män träda fram med avvikande budskap för att dra lärjungarna över på sin sida. 31Var därför vaksamma. Och kom ihåg att jag oavbrutet under tre års tid, natt och dag, inte upphörde att vägleda var och en av er under tårar.
32Jag överlämnar er nu åt Gud och hans nåderika ord, som förmår uppbygga er och ge åt er arvslotten bland alla som helgats. 33Jag har inte suktat efter någons silver eller guld eller kläder. 34Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35I allt har jag visat er att ni genom att arbeta så ska hjälpa de utsatta och minnas de ord som Herren Jesus själv sa: ʼDet är saligare att ge än att fåʼ.ˮ
36Och efter att Paulus sagt detta knäböjde han med dem alla och bad. 37Alla började storgråta, och de omfamnade honom och kysste honom. 38Det som särskilt smärtade dem var hans ord om att de inte skulle se hans ansikte mer. Därefter följde de honom till skeppet.
Currently Selected:
APOSTLAGÄRNINGARNA 20: SB
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Learn More About Svenskbibel