Psaltaren 108
108
1En Psalmvisa Davids. 2Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också. 3Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara. 4Jag vill tacka dig, Herre, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna; 5Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå. 6Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land; 7På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig. 8Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth. 9Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste. 10Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas. 11Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom? 12Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här? 13Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig. I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.
Currently Selected:
Psaltaren 108: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in