Ordspråksboken 17
17
1En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto. 2En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder. 3Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan. 4En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo. 5Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva. 6De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder. 7Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger. 8Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl. 9Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens. 10Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra. 11Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom. 12Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap. 13Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända. 14Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder. 15Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse. 16Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet? 17En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene. 18Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa. 19Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko. 20Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko. 21En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje. 22Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen. 23Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg. 24En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit. 25En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver. 26Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar. 27En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda. 28Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
Currently Selected:
Ordspråksboken 17: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in