Domarboken 17
17
1En man var på Ephraims berg, benämnd Micha. 2Han sade till sina moder: De tusende och hundrade silfpenningar, som äro tagne ifrå dig, och som du svorit öfver, och sagt för min öron, si, de samma penningar äro när mig; jag hafver tagit dem till mig. Då sade hans moder: Välsignad vare min son Herranom. 3Så fick han sine moder de tusende och hundrade silfpenningar igen; och hans moder sade: Jag hafver helgat de penningarna Herranom ifrå mine hand, för min son, till att man må göra ett gjutet beläte; derföre så får jag dig dem nu igen. 4Men han fick sine moder penningarna igen. Då tog hans moder tuhundrade silfpenningar, och fick dem till guldsmeden; han gjorde henne ett gjutet beläte; det var sedan i Micha huse. 5Och den mannen Micha hade så ett guds hus; och han gjorde en lifkjortel, och afgudar, och fyllde enom sinom son handena, att han vardt hans Prester. 6På den tiden var ingen Konung i Israel, och hvar och en gjorde såsom honom tyckte godt vara. 7Men en ung man var på den tiden af BethLehem Juda, ibland Juda slägte, och han var en Levit, och var dersammastäds främmande. 8Men han drog utu BethLehem, Juda stad, till att vandra hvart han kunde; och då han kom på Ephraims berg till Micha hus, på det han skulle hålla sin väg fram, 9Frågade honom Micha: Hvadan kommer du? Han svarade honom: Jag är en Levit af BethLehem Juda, och vandrar hvart jag kan. 10Micha sade till honom: Blif när mig, du skall vara min fader, och min Prest; jag vill gifva dig årliga tio silfpenningar, och någor förenämnd kläder, och din födo. Och Leviten gick med honom. 11Och Leviten tog till att blifva när mannenom; och han höll den unga mannen såsom en son. 12Och Micha fyllde Levitenom handena, så att han vardt hans Prester, och blef så i Micha huse. 13Och Micha sade: Nu vet jag, att Herren varder mig godt görandes, efter jag hafver en Levit till Prest.
Currently Selected:
Domarboken 17: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in