Jesaja 10
10
1Ve dem Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva; 2På det de skola vränga dens fattigas sak, och bruka våld uti de eländas rätt i mitt folk; så att enkor måste vara deras rof, och de faderlöse deras byte. 3Hvad viljen I göra på hemsökningenes och olyckones dag, den fjerran efter kommer? Till hvem viljen I fly om hjelp? Och hvar viljen I låta edra äro; 4Att hon icke under de fångna böjd varder, och ibland slagna faller? Uti allt detta är hans vrede icke stillad; hans hand är ännu uträckt. 5Ack! ve Assur, den mine vredes ris, och deras hand mine grymhets staf är. 6Jag vill sända honom emot ett skrymtaktigt folk, och gifva honom befallning emot mine vredes folk, att han det skinna och utbyta skall, och förtrampa det såsom träck på gatone; 7Ändock han det så icke menar, och hans hjerta så icke tänker; utan hans hjerta står till att förderfva och utrota mång folk; 8Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar? 9Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus? 10Såsom min hand funnit hafver afgudarnas Konungarike; ändock deras afgudar starkare voro, än de i Jerusalem och Samarien äro; 11Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudom, såsom jag Samarien och dess afgudom gjort hafver? 12Men när Herren hafver all sin verk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så vill jag hemsöka den högmodiga Konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål; 13Derföre, att han säger: Jag hafver uträttat det med mina händers kraft och igenom mina vishet; ty jag är klok. Jag hafver annorlunda delat landen, och deras ägodelar röfvat, och såsom en väldig slagit deras inbyggare till jordena; 14Och min hand hafver funnit folken, lika som ett hönonäste, så att jag hafver all land tillhopasamlat, lika som man församlar ägg, som öfvergifne äro; der ingen ena fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar. 15Kan ock en yxe berömma sig emot honom, som hugger med henne; eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter och bär honom så lätteliga, som han intet trä vore. 16Derföre skall Herren, Herren Zebaoth sända en magerhet ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld. 17Och Israels ljus skall varda en eld, och hans helige skall varda en låge; och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag. 18Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifva både själ och kropp, och skall förgås och försvinna; 19Så att hans skogs återlefda trä måga räknad varda, att ett barn må uppskrifva dem. 20På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifva, icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå Herran, den Heliga i Israel, uti sanning. 21De igenlefde skola omvända sig, ja de igenlefde i Jacob, till Gud den starka. 22Ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde af dem omvände varda; ty då förderfvet stilladt varder, så skall öfversvinnande stor rättfärdighet komma. 23Ty Herren, Herren Zebaoth skall låta gå ett förderf; men han stillar det dock i hela landena. 24Derföre säger Herren, Herren Zebaoth: Frukta dig icke, mitt folk, som i Zion bor, för Assur; han skall slå dig med ris, och upplyfta sin staf emot dig, såsom uti Egypten. 25Ty efter en ganska liten tid skall ogunsten och min vrede öfver deras odygd få en ända. 26Då skall Herren Zebaoth uppväcka en gissel öfver dem, lika som uti Midians slagtning på det hälleberget Oreb; och skall upphäfva sin staf, den han på hafvet brukade, lika som uti Egypten. 27På den tiden skall hans börda bortvika ifrå dina skuldror, och hans ok ifrå dinom hals; ty oket skall förruttna af fetma. 28Han kommer till Ajath, han drager igenom Migron; han mönstrar sin här i Michmas. 29De draga framom vårt lägre Geba; Rama förskräckes; Gibeath Sauls flyr. 30Du dotter Gallim, ropa högt; se till, du Laisa, du elända Anathoth. 31Madmena viker undan; de borgare i Gebim löpa sin kos. 32Man blifver tilläfventyrs en dag i Nob, så skall han vända sina hand till dottrenes Zions berg, och emot den högen Jerusalem. 33Men si, Herren, Herren Zebaoth skall afhugga qvistarna med magt, och afstäcka det högt står, så att de höge skola förnedrade varda. 34Och den tjocke skogen skall med jern omkullhuggen varda, och Libanon skall falla genom den mägtiga.
Currently Selected:
Jesaja 10: SK73
Highlight
Share
Copy
Want to have your highlights saved across all your devices? Sign up or sign in