Parallel
10
1Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige; 2Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga. 3Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne. 4Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror. 5Moses skrifver om den rättfärdighet som kommer af lagen, att hvilken menniska som det gör, hon lefver deruti. 6Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned. 7Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda. 8Men hvad säger (Skriften)? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom. 9Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig. 10Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig. 11Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam. 12Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom. 13Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig. 14Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare? 15Och huru skola de predika, utan de varda sände? såsom skrifvet är: O! huru ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna, deras som godt förkunna. 16Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan? 17Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord. 18Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar. 19Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder. 20Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jag är funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig. 21Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket.